What a wicked game – Månsson och Roganovic outnyttjade stjärnor i Kristianstad och Malmö

Smack!
Axel Månssons snurrfint har blivit något av ett signum. Det stenhårda maskerade skottet i farten likaså.
I IFK Kristianstads sista anfall satte han avgörandet mot Vardar.
32-31.

Nu har IFK Kristianstad mycket goda chanser att få spela vidare i nästa gruppspel i European League.
Matcher som uppenbarligen gör Kristianstad bättre. Som gör Axel Månsson bättre.
IFK Kristianstad är naturligtvis extremt beroende av Månsson. En 20-åring som är mitt i den brantaste av utvecklingskurvor.
Men så länge han håller sig fräsch och hel sitter IFK Kristianstad med trumf på hand.
Jag var osäker på vad Hayder hade att erbjuda i kassen, vad Henningsson fortfarande klarade av, om kanterna hade någon mer utveckling i sig, om känslan fanns där i truppen.
Men IFK har hittat rätt och är som en len symfoni. Alla instrument är välstämda. Ingen sjunger falsk.
Anders Hallbergs stesolidlugn verkar vara helt rätt för det här laget. Han har, som alla andra IFK-tränare som fått en del motgångar, blivit ifrågasatt. I omgångar. Men det lag som kör över Hammarby i cupkvarten, imponerar i Ligan och tar imponerande skalper i Europa (även om Vardar inte är nu vad de en gång var) – det påminner om det IFK Kristianstad som nordostskåningarna blev förälskade i för dryga tio år sedan.

Klubben har inte vunnit någonting sedan 2023 (Cupen och Handbollsligan).
Sedan dess har det hackat.
Man har varit bra – men aldrig bäst.
Nu är det uppenbart att IFK Kristianstad har toppchans att vinna titlar igen. Cupen är man favorit i (efter att ha missat Final4 båda gångerna det arrangerats) och i Handbollsligan är man nog också favorit i nuläget, knappt före HK Malmö, Hammarby och Ystad. Och vem vet hur bra OV Helsingborg kan bli under säsongen…? Rimligtvis bättre än förra säsongen, kan jag anse i nuläget, då det räckte till semifinal.
Personligen lockas jag redan nu av en SM-final i fem ronder mellan Kristianstad och Malmö…

På tal om Malmö.
Zoran Roganovic förklarade att det kommer folk till Baltiska Hallen för att titta på hans son Nikola.
Det säger mycket.
Skånsk handboll har nu en 19-åring i Malmö och en 20-åring i Kristianstad som stormar fram i landslaget och är attraktioner. Skulle de dessutom få chansen på allvar i EM i vinter kommer de bli ännu hetare.

Det här är exakt vad alla klubbar drömmer om.
Unga och lokalt fostrade megastjärnor.
Nikola är en showare på ett annat sätt. Månsson har en annan stil. Men båda är lätta att älska.
Nikola vet vi försvinner efter säsongen. Gummersbach… Axel kan vi utgå från försvinner. Om så inte blir fallet måste han byta agent omedelbart.

Jag hoppas att både IFK Kristianstad och HK Malmö inser vilka marknadsmässiga guldklimpar de sitter på.
Klubbar fattar sällan sådant. Handbollsklubbar gör det aldrig. Ödmjukheten kväver enreprenörandan. Ingen är större än laget-snacket.
Det är (oftast) en sanning i omklädningsrummet. Men inte för dem som ska sälja klubben. Eller betala ut lönerna. Roganovic och Månsson är ansälld astjärnor som levererar på planen. Men de kan, nej borde, med sin stjärnstatus nu kunna nyttjas av klubben på ännu fler sätt.

IFK Kristianstad har jackat upp sin kommunikation på sistone. Det är bra. Men det måste bli bättre.
HK Malmö har…
Well…
Säg så här. Malmö har förbättringspotential. Klubben hade flest spelare på olika landslagsuppdrag nyligen – men nämnde det inte med en rad. Inga intervjuer, inga skrytposer på sociala medier – ingenting. De har blivit proffsigare på många sätt, men saknar insikt i vad man kan göra med råvarorna i skåpet. Det är det – eller att man prioriterar bort det.

Klubbarna måste förstå att de är varumärken. Att spelarna är produkter.
Och det som gör mig så förbryllad är att det oftast är intelligenta, framgångsrika och skickliga företagare och entreprenörer som sitter i styrelserna.
Varför applicerar man inte det tänket på föreningen eller åtminstone elitlaget?

Jag är rätt säker på att när vi summerar den här säsongen så är det Svenska Handbollslandslaget som stärkt SITT varumärke mest med hjälp av skånsk handbolls två mest spännande megastjärnor. Med videos, med inervjuer, men roliga klipp, med sponsorträffar, med supportermöten – eller vad det nu kan vara.
Men jag blir gärna motbevisad.

***

För övrigt.
HK Malmö tar under onsdagskvällen emot Hammarby.
Vilken match!
Jag ser inte att Bajen ska kunna stå emot om Malmö kommer upp i 95-100 procent. Hammarby söker efter någonting. En Månsson, en Roganovic eller en Costa. Men det har de inte.
Malmö bara kör. Ystad blev uppkäkade i sin egen borg. Bajen blir nästa byte. Ska vi säga 35-31? Eller 36-28? Där någonstans.
Och ett ”Näst sist”-SMS från farbror Zoran framåt 21.10?

***

Avslutningsvis. Dagens kulturtips i spåren av sorgen att MTV släckt ner, eller åtminstone inte visar härliga musikvideos hela nätterna.

Wicked Game med Chris Isaak.
En för tiden (i början av 90-talet) när videon släpptes nästan frustrerande ”enkel” video. In med en dansk fotomodell, på med ett vitt linne och spring omkring på en strand och se olyckligt kär ut. The end.
Men när man, som jag, sjungit den här låten på repeat en ziljard gånger i bilen (och vid ett illa valt tillfälle på en karaoke på The Tivoli) – får den ett annat djup. När man kan varenda stavelse till varenda ton blir den är låten en del av ens självbild.

Jag vill inte älska dig, men gör det ändå. Går att applicera på människor och whiskey.