Svensk klubblagshandboll är begränsad på många sätt.
Främst för att den inte längre är relevant för hundratusentals idrottsintresserade svenskar.
De kan (forfarande i ganska hög utsträckning) se landslagets matcher på TV. Emellanåt någon enstaka cupfinal i SVT:s skuggkanaler. Men den vardagliga charmen där man kan se svenska klubblag i sin vanliga TV-tablå är död, begravd och snart glömd.
Handbollsligan.live är fint för oss som är inne i bubblan. Men en evighet bort för de som lever utanför den. Och det är DESSA MÄNNISKOR som behövs involveras om sporten ska kunna växa. Fråga sponsorerna. Fråga de som försöka sälja rättigheterna.
Kanske kan vi inte räkna med att få betalt för rättigheterna. Kanske är verkligheten den att svensk handboll måste betala för att andra ska röra vid sporten. Betala miljontals kronor varje år för att få utvalda matcher att sändas i sammanhang som gör sporten relevant…
Men det finns många andra hinder.
Ett ser vi exemplifieras i Kristianstad just nu.
Oförmågan att hantera topplagens scheman. Oförmågan att ge de föreningar som vill utmana i Europa en knuff i ryggen.
Förutsättningarna är hemska från början. Spel i Europa är mer eller mindre enbart en kostnad för föreningarna. Det finns vinster i den satsning som IFK Kristianstad gör just nu i European League, men inte nödvändigtvis ekonomiskt.
Lyckas man i Europa, med slimmade trupper som svenska lag måste ha, blir det mer eller mindre omöjligt att klara av dubbellivet i Handbollsligan och Europa (och i IFK:s fall även Final4).
IFK Kristianstad spelar på tisdagskvällen (avkast 20.45) bortamatch mot kroatiska Nexe. Reser hem på onsdagen. På torsdag: bortamatch mot Karlskrona i kvartsfinalen.
För att lösa slitaget överväger IFK att ”vaska” den andra kvartsfinalen. Vila spelarna som går tungt mot Nexe – och svälja konsekvenserna.
Extra bittert eftersom IFK blivit lovade av SEH att spela kvartsfinal två en dag senare – på fredagen. Men då var hallen i Karlskrona redan uppbokad. Inget att göra åt. Svensk handboll i ett nötskal.
IFK Kristianstad ställs nu inför ett val. De måste prioritera. Ska man kunna knipa Nexe, och det är alls inte omöjligt, måste man toppa laget och gå stenhårt på de bästa spelarna. Som sedan, i ett redan späckat schema med fem matcher på elva dagar, måste spela match igen i Karlskrona knappt två dygn senare.
Ett slitage som är direkt ohälsosamt – och då får det sportsliga nedprioriteras. Jakten på SM-guld försvåras såklart om man ger bort en av fem kvartsfinaler.
William Höghielm säger träffande till Kristianstadsbladet:
– Någon gång får man faktiskt ta hänsyn till Europaspelet om man vill att svenska ligan ska ta sig uppåt och konkurrera med ”dansken”. De är hästlängder framför oss och har spelat mindre matcher än vad vi har gjort.
Samtidigt kan det bli mer kännbara krockar.
Om IFK Kristianstad skulle slå ut Nexe väntar Kiel i en kvartsfinal.
Matchdatum: 28 april och 5 maj.
Då är IFK samtidigt schemalagda att spela semifinal två den 28/29 april och semifinal fyra den 4/5 maj.
Och skulle alla stjärnor stå rätt och laget tar sig till ett historisk Final4 i Hamburg – den enda egentliga chansen att gå kännbart plus ekonomiskt – så spelas de matcherna den 30-31 maj.
Samtidigt är SM-final fyra schemalagd till den 29 maj och SM-final fem till den 31 maj. Matchkrockarnas urmoder. Ju längre svenska lag Går i Europa – desto orimligare blir schemat. I förlängningen kommer ingen vilja satsa på det och då bromsas klubbarnas vilja att utvecklas och utmana de som är bättre – vilket i sin tur torde få effekter på alla möjliga plan. Det går emot hela grunden: att vilja tävla.
Någon smidig lösning är svår att få till.
Starta säsongen tidigare är kanske det första alternativet. Som danskarna, som drar igång i slutet av augusti. Jag vet inte hur Svensk Elithandboll, som utgörs av klubbarna i ligan, tänker. För nästan alla klubbar (som inte har en tanke på spel i Europa) är det en ickefråga. Så hur stort är intresset för majoriteten av klubbarna att skapa bättre förutsättningar för de som redan är bäst?
IFK Kristianstad är loket i svensk handboll. Och klubbar som vill någonting – som för svensk handboll framåt istället för att göra på stället marsch eller rentav gå baklänges, borde få all hjälp de kan få. Inte som i Hammarbys fall med matchplaceringen i Avicii Arena, faktiskt motarbetas. Hör klubbchef Kalle Mattsson berätta om det i Bladets Handbollspod. En märklig (eller rentav bisarr) situation eftersom Handbollslandslaget AB jobbar för sitt bästa och det är inte alltid samma sak som klubbarnas bästa. Och då måste någon fråga sig: vad är det bästa för svensk handboll? Och vem driver den frågan? Och hur?
Vi har många starka ledare inom sporten och förbundet.
Vi behöver sätta dem runt ett bord, adressera problemet – och om inte den perfekta lösningen finns, åtminstone få till en förbättring.
Svensk handboll går inte framåt som en stark enhet.
Det borde den göra.
