När HK Malmö tar emot Hammarby i Baltiska Hallen under onsdagskvällen är det en ren seriefinal.
Hemmaseger – och serieledningen är ett faktum efter tio omgångar.
– Jag märker att intresset för HK Malmö ökar, säger succécoachen Zoran Roganovic.
Ettan Hammarby mot tvåan HK Malmö är en stormatch i handbollens värld. Mycket hemmafolk väntas och även Bajen lär komma med gott om supportrar, både från Stockholm och andra Skånestationerade huvudstadsbor.
– Jag fick i veckan höra att det skulle komma en del MFF:are till den här matchen. Inte för att det var handboll specifikt, utan för att de ville se Hammarby förlora, säger Zoran med ett skratt.
Då får ni se till att leverera så att någon kanske kommer tillbaka?
– Vi ska verkligen försöka.
Märker du annars att det har hänt någonting på läktarna i Malmö sedan du var där som spelare?
– Oh ja! Det säger även spelarna i laget som varit med en eller flera säsonger tidigare. Det har hänt någonting på läktarna i Baltiskan. Det är mer liv under matcherna och det är människor vi inte vet vilka det är som skriker. Publiken reagerar annorlunda – på ett positivt sätt. Det ger oss massor med energi.
– Sedan är det folk som inte tittar på handboll regelbundet, men som går på vissa större matcher. En del skriver till mig att de vill komma för att titta på Nikola. Att han kom med i landslaget är också en dragningskraft. Vi vinner en hel del, vi spelar fartfylld handboll och det finns många intressanta individer. Jag tror det är helheten som gjort HK Malmö lite attraktivare.
En pjäs som dock inte kommer till spel på fem-sex veckor till är Colin Tönnesen. Ystadpågen som inlett så lovande har bytt landslag från det norska till det svenska, men skadade knäskålen på en landslagssamling nyligen.
– HK Malmö var faktiskt den klubb i Handbollsligan som hade flest spelare i olika landslag under uppehållet, flikar Zoran in.
Hur som helst kommer Malmö med samma lag som i senaste omgången tvålade dit Ystads IF på bortaplan.
En seger som på er spelare och ledare såg ut att betyda mer än två poäng?
– Så var det faktiskt. Jag hade inte koll på att Malmö inte vunnit där tidigare. Jag kunde se lättnad i mångas ögon efter det. Det var dessutom ett gäng på läktarna som stöttade oss på bra sätt och den långa applåden efter matchen värmde. Då insåg jag att det där var stort.
– Dessutom vann vi efter att ha kontrollerat matchen de sista 45 minuterna. Det var imponerande att vinna på det sättet borta mot svenska mästarna. Jag tror att alla som följer Handbollsligan slutligen insåg att Malmö är ”på riktigt”.
Hur ser du på mötet med Hammarby?
– De har förlorat tre av de senaste fyra matcherna och kommer kanske inte med formen helt på topp. Men de är ett väldigt bra lag.
– Jag tror inte att de kommer släppa 7-6-spelet helt, men med Lennernäs tillbaka har de en högerhänt vänsternia och då blir det säkert mer sex mot sex. De har bra spelare på varje position.
Alla spottar på deras 7-6-spel? Men även du har spelat med det till och från tidigare?
– Jag hade det inom repertoaren i GUIF och har det även i Malmö om spelet inte skulle fungera. Man lugnar ner ett aggressivt motståndarförsvar om man ställer ut 7-6. Men jag har aldrig kört det mer än tre anfall. Jag tror inte att det är bra för utvecklingen av spelarna. Det blir för statiskt och är inte bra på sikt.
Om vi för ett ögonblick raderar allt som sades innan säsongen, alla tips och åsikter – och bara tittar på de matcher som spelats så här långt. Är det då inte rimligt att faktiskt ha Malmö som en av tre-fyra guldkandidater, tillsammans med Kristianstad, Hammarby och kanske YIF?
– Det tycker jag faktiskt. Vi är ju bra! Men när det snacket börjar gå måste vi kunna hantera den biten – och samtidigt fortsätta göra det vi ska göra på planen. Jag tror att förlusten mot Amo blev en nyttig läxa för oss.
Hurså?
– Det var en örfil på oss alla. Om vi inte har rätt inställning och inte brinner och är väl förberedda, då blir det torsk. Skånesport skrev innan den matchen att ett SM-guld för Malmö var rimligt. Jag tror att vi mentalt gick in i den fällan och tänkte ”Nu ser alla att vi är bra”. Då glömde vi bort en del av det som tog oss dit vi är nu: nämligen att springa som galningar på allt…
