Dagens rubrik har jag snott från Twitter, där Bajens flitige fysio Anne Hopfgarten skrev just så. Detta med anledning av att någon/några hade hängt upp ett knippe svastikas på en bro över Essingeleden. Att någon gör så 2025, i ett bildat land som Sverige, är ett tecken på den intellektuella regression som pågår och har pågått på senare år.
För nåt decennium sedan var detta så absurt att humorgäng som Lorry, Killing-gänget, Grotesco eller Hipp Hipp kunde skoja om det på bästa sändningstid. Nu vet jag inte ifall det skulle gå. Bedöm själv.
Annes kloka och underfundiga tweet fick mig hur som helst att sätta pannan i djupa veck.
Hur fan hamnade vi här?
I mitt huvud började jag att jämföra med annat.
Supporterkultur till exempel.
Det fanns en tid då det skanderades ’Heja xxxx friskt humör, det är det som susen gör’, ’Andra sidan är ni klara’ ’Ettan kom, tvåan kommer så småningon..’ och andra säkra stämningshöjare på läktarna.
Folk var på plats för att följa atleternas kamp.
Det som hände på planen.
Nånstans längs vägen började dock hatramsor smyga sig in. Nedlåtande ramsor om sexuell läggning, apljud, horungar mfl. ’Vi skall våldta era horor’ ’Låt han dö’ och annan antiintellektuell smörja.
När lite tilläts kom mycket.
Jag tror det var 80-talet som huliganismen kom till Sverige. Jag var på Örjans Vall när Black Army skanderade ’4-5-6-skjut en snut’ och när de gick runt och muckade gräl med oss bonnjävlar.
Fler klubbar bildade därefter arméer som skulle slåss i klubbarnas namn. Det som hände på planen blev sekundärt. Nån fick sätta livet till i ett slagsmål i samband med en ’hatmatch’ mellan Blåvitt och AIK, även Helsingborg-Djurgården fick vid ett tillfälle dödlig utgång.
När jag nu på påskdagen läste att polisen hade fått bryta upp ett slagsmål mellan huliganfalanger i Stockholm och det klockan 06.30 slogs jag av en tanke.
Tänk att de kom upp så tidigt ändå.
För att få chansen hata i arga vänners lag.
Så bottenlöst tragiskt egentligen.
Tillåter vi lite så kommer det mycket.
Svensk lag gäller inte längre på allsvenska fotbollsarenor.
Maskeringsförbudet efterlevs ej och matcher avbryts ständigt på grund av rökutveckling.
Skall man ta med sig familjen på ett derby, så vet man varken när matchen börjar, eller när den slutar.
Det som händer på planen anses underordnat rätten att fördröja matchen med pyroteknik.
Polisen tittar på.
De rekommenderas av säkerhetsskäl att inte ingripa när lagöverträdelser sker.
Det anses för farligt.
Hur hamnade vi här?
Vad säger samma personer när polisen inte ingriper vid andra lagöverträdelser?
I städernas ytterstadsområden till exempel..
Tillåter vi lite så kommer det mycket.
Om dessa falanger anser att deras lag inte motsvarar fansens förväntningar, så skall ’kvartssamtal’ hållas.
Styrelser, ledare och spelare skall ställas till svars.
’Domstolen’ skall bestå av personer som dricker några bers på favoritpuben, och som tycker det är viktigare att avbryta matcher med bengaler, än att följa spelet.
Personer som tycker det är viktigare att hata motståndarna än att stötta sina egna.
Personer som många gånger inte förstår klubbarnas organisation, ekonomiska förutsättningar, taktiska dispositioner, träningsupplägg och andra delar av orsaken till matchernas resultat.
Hur hamnade vi här?
Tillåter vi lite kommer det mycket.
Sen har vi det faktum att fotboll sannolikt är världens oärligaste sport.
När bollen går till inkast räcker 22 man upp handen.
Filmningarna är så frekventa att man inte längre bryr sig.
De senaste säsongerna har ett nytt fenomen börjat växa sig allt starkare.
Att bara sätta sig ner.
Till sist blåser domaren av.
Vårdare rusar in.
Under tiden tar tränaren en nödvändig timeout och ger nya instruktioner.
Kanske intensifierar en avbytare sin uppvärmning, för att få till ett byte.
Till och med målvakterna behöver frekvent vård numera.
Jag har sett matcher där målvakten har fått vård flera gånger, med andhämtningspauser som följd. Skadorna är dock fejk.
Bara en gång sen detta fenomen tilläts, kan jag minnas att målvakten byttes ut.
I handbollen tillåts än så länge lite.
Alexander Morsten och Josef Pouyol i Bajen är väl de spelare hittills, som har efterhärmat fotbollsspelares fejkande i störst omfattning.
Patetiskt att se.
De är båda duktiga spelare och borde kunna stå över sånt.
De är så klart inte ensamma, men de utmärker sig tyvärr.
Det gör det svårt för domarna.
Speciellt när Bajen spelar hemma.
Skall detta stävjas i sin linda, eller kommer det mera?
När jag läser en intervju med OV Helsingborgs Alfred Arnelin, så berättar han att Bajens fans i Eriksdalshallen hackar på honom för att han för långt hår, eller för korta shorts.
Det är nästan gulligt.
Lite skämtsam jargong skadar inte.
Stämningen som skapas i ’Jerka’ saknar motstycke i svensk handboll.
Den är avundsvärd.
Det ger gåshud på alla som spelar där.
Ett snitt på drygt 1500 personer i ett upptagningsområde på 2 miljoner imponerar kanske inte.
Det motsvarar nog inte ens 19 personer på Amos hemmamatcher.
Men stämningen, det är mäktigt.
Alla borde få spela med sån stämning.
Inte heller klubbens omsättning i kronor imponerar.
Där ligger Bajen sannolikt i skuggan av till exempel husbilsmetropolen Vinslöv.
Men Bajen är på gång och jag upplever på distans, att många människor i och runt den klubben, gör något som andra borde inspireras av.
Något att titta närmare på.
Det uppstår inte av sig själv.
Precis på samma sätt som att Bajen borde åka på studiebesök till Skövde, Vinslöv eller Karlskrona för att låta sig inspireras gällande marknadsbearbetning.
Men åter vandrar mina tankar på vad vi skall tillåta och inte.
I handboll kan man fortfarande dricka en kopp eller glas med motståndarnas supportrar. Nån större säkerhetsapparat behövs inte.
Handbollshallarna är än så länge förskonade från bengaler, knallskott och huliganbråk.
Parallellt sliter alla klubbar med att skapa en stämning liknande den i Eriksdalshallen.
Men på bekostnad av vad?
Skall handbollen bli en ’minivariant’ av fotbollen?
Skall vi krydda med lite mer hat, okvädningord och en hotfullare stämning supportrar emellan?
Skall spelarna fejka skador oftare?
Eller skall handbollen välja en annan väg?
Vågar vi lita på att det som händer på planen är tillräckligt attraktivt?
Diskutera det gärna i smågrupper.
En trogen läsare har skrivit att han efterlyser fler countrylåtar.
Så här kommer ett gammalt örhänge som möjligen passar på dagens tema.
Under tiden ni diskuterar och lyssnar så skall jag gå på Örjans Vall och se allsvensk fotboll.
Matchen mellan HBK-Mjällby står på menyn.
En match där jag hejar på hemmalaget och bortalagets målvakt Noel Törnqvist.
