Härom veckan lyckades AIK med det som alla svenska klubbar önskar, ber om och hoppas på.
Man köpte billigt och sålde extremt dyrt.
Nytt svenskt rekord, med råge dessutom.
Unge Zadok Yohanna såldes för 305 miljoner kronor. För knappt ett år sedan hittades fyndet i den nigerianska akademin Ikon Allah FA.
Faktum är att Yohannas transfer inte belastade AIKs klubbkassa alls, istället var det ett supporternätverk med 3000 medlemmar som stod för fiolerna.
Yohanna kostade mer än vad samtliga handbollsligaklubbar omsätter tillsammans.
Sätt det i kontext.
Killen gjorde 14 matcher och 3 mål i AIK.
Hur köpeskillingen sen fördelas av AIK får vi nog aldrig veta, men ändå.
I handbollen finns nästan inga övergångssummor, eller affärer där pengar ringlar ner till klubbarna längre ner i seriepyramiderna.
Detta är en tuff utmaning för klubbarna.
Istället har hundratals spelare lämnat Sverige utan att moderklubbarna har fått pengar till att värva ersättare eller utveckla verksamheten.
Klubbarna åderlåts.
Dåligt för svensk handboll.
För att kompensera för detta frånfall så har elitklubbarna hittat en möjlighet, eftersom de ofta har tillgång till hansbollsgymnasier. Det innebär en möjlighet att locka unga spelare med prima träning och bra skolgång. Spelare som flyttar för studier kostar inget.
Moderklubben blir även här utan kompensation.
Efter gymnasiet skall dessa spelare slå sig in i A-trupperna i ligaklubbarna.
Det är en tuff utmaning för spelarna.
De allra flesta får det bittra beskedet att de inte blir något kontrakt och att de får söka sig vidare om de vill fortsätta spela handboll. Då skall småklubbarna plötsligt betala ett utbildningsbidrag, för spelare som inte längre bereds plats i elitklubben.
Om man skulle göra en jämförelse med arbetsmarknaden, så skulle en anställd få beskedet att hen inte längre får jobba kvar.
Nya yngre skall få hens jobb och de får helt enkelt lämna plats.
De får hitta en annan arbetsgivare.
När det äntligen hittar ett jobb, så ringer den förre arbetsgivaren och vi ha betalt för den friställde arbetstagaren.
Om den nye arbetsgivaren inte har de pengarna, så får den arbetslöse förbli arbetslös.
Jag får kanske var tydlig här.
Jag vill att klubbar skall få betalt när de lyckas producera talanger.
När en av handbollsvärldens just nu hetaste talanger lämnade sin moderklubb, ryktades det att utbildningsbidraget var under 20 000.
När han nu kommer vidare mot proffslivet ryktas han kosta närmare 200 000.
Det kanske är i häraden av hans månadslön framöver, vad vet jag.
Spelaren har redan varit storstjärna i ligan fått ett genombrott i landslaget.
En fantastisk talang och en oerhört sevärd spelare, som är lätt att tycka om.
Som jämförelse så kostade alltså AIK:s Yohanna drygt 300 miljoner kronor och han har knappt börjat spela seniorfotboll ännu. De 300 miljonerna skall delas mellan massa mellanhänder ända ner till moderklubben.
I fotbollen går solidariska ersättningar från stora affärer alltså ända ner till ungdomsklubbarna.
I handbollen får ungdomsklubbarna knappt en krona, men det får å andra sidan knappt elitklubbarna heller. Handbollen blöder pengar och tappar spelare.
Jag kan tycka att dessa ersättningar behöver diskuteras och kanske förändras.
Är det rimligt att spelare som inte längre är välkomna i sin elitklubb, skall ha en prislapp på sig när de söker sig ner i seriesystemet i jakt om att få fortsätta med sin handboll?
Är det rimligt att småklubbarna skall ersätta de större klubbarna för spelare de sistnämnda inte längre vill ha?
Är det rimligt att elitklubbarna nästan blir utan ersättning när spelare lämnar Sverige för utlandet? Är det rimligt att spelare kan föras in i digitala matchprotokoll innan klubbarna är överens i ersättningsfrågan?
Jag tycker inte att dagens system är bra och då vill jag ändå understryka att jag har haft jättefina diskussioner, med de klubbar jag har varit i kontakt med i frågan.
Det är verkligen inte klubbarna som gör fel.
Tvärtom.
Men det känns som vi luggar en flintskallig, för att göra en allt glesare peruk.
I andra ringhörnan står de berörda spelarna.
De hör av sig, de letar klubb.
Deras anhöriga försöker hjälpa till.
Ibland betalar föräldrar utbildningsbidragen för att de unga spelarna inte skall tvingas sluta spela handboll.
Men alldeles för många spelare benämns som ’klubb ej klar’, vilket innebär att de får sluta spela mot sin vilja.
Dessa spelare blir bittra på sin sport och blir inte åskådare, ledare, funktionär eller senare i livet sponsor till handbollen.
De blir anti handboll.
Frågan är om det är ett pris vi skall fortsätta betala?
Diskutera i smågrupper.
PS. Vill ni försöka lära er gilla countrymusik? I så fall kommer här en lättsmält lista med sånger om det som berör en cowboys vardag. Jag kallar den för Hästjazz vol 1. Perfekt till lägerelden, bönorna eller när hästen skall ryktas. Må väl i sommarregnet. DS.
