38-årige skotten Stevie Grieve är HIF:s nye manager. Om 24 dagar, på Trettondagen, leder han 2026 års första träningspass på Olympiafältets plan 10.
På fredagen mötte han den skånska fotbollspressen på Olympia.
Utöver textan nedan, kan du kan läsa mer om Grieves presskonferens och undertecknads tankar i den här artikeln: Lundblad: Spänn fast säkerhetsbältena – Stevie Grieve har landat.
******
Vi börjar med höstens händelseförlopp i korta drag:
Under hösten kontaktade HIF Stevie Grieves agent för en intervju med skotten, som då gjorde sin tredje säsong som tränare i finska SJK, det andra i Seinäjoki-klubbens A-lag.
Då hade han redan koll på HIF – via Rasmus Karjalainen, den tidigare HIF-spelaren (2021-22) som gjorde en stark säsong som framför allt högerytter i Grieves SJK.
– Han bara pratade om Helsingborg hela tiden, berättar Grieve på pressmötet.
Skotten visade upp sina dokument och fick i uppdrag att göra en analys av HIF-laget. Intervjun ledde till mer.
– Det var professionellt och smidigt. Det fanns en känsla före det kom ett erbjudande, att de ville att jag skulle komma hit. Processen var bra, berättar Grieve.
Efter säsongens slut kom beskedet att HIF och tränare Klebér Saarenpää går skilda vägar. Han är nu assisterande tränare i Al-Wasl i Förenade Arabemiraten.
Ganska snart rapporterade olika medier om HIF:s intresse för Stevie Grieve och den 30 november, första advent, kom det officiella beskedet om att skotten blir HIF:s nye manager.
Mikael Dahlberg, tidigare sportsligt ansvarig, blir teknisk chef (läs mycket mer om hans roll i den här artikeln: Den längsta intervjun med Mikael Dahlberg).
Grieve får, utöver tränarsysslan, personalansvar och ansvar för A-lagets rekryteringar.
– Jag tryckte inte på för det, men klubben såg att jag kunde göra det. Jag har gjort det förr när jag varit sportchef. Det bestämde inte om jag tog jobbet eller inte, säger Stevie Grieve om rekryteringsansvaret.
******
När vi sitter på Olympia den 12 december är det inte längre någon överraskning när Grieve förklarar vilken identitet han anser att HIF ska ha.
– Anfall.
Han vill dock inte gå in för mycket på mer specifika spelsätt.
– Du vet aldrig förrän de tränar. Du kan ha en spelare som du tror kan göra något och sedan ser du efter fyra träningspass att han inte kan det. Sex veckor senare får han dig att ändra dig igen. Du vet aldrig innan de tränar, innan de spelar. Det är enkelt att gissa, men du behöver ge spelare rum att visa om de kan göra det på ett eller annat sätt.
Samtidigt har HIF en trupp med 16 kontrakterade spelare över nästa år. Wilhelm Nilsson, Wilhelm Loeper, Baker Amer och Casper Ljung har utgående kontrakt. Pawel Chrupalla och Oscar Aga har lämnat efter sina lån, medan Jon Birkfeldt tvingats avsluta karriären.
– Man får planera runt de som har kontrakt och titta på vilka uppgraderingar du behöver göra på vissa positioner om det finns hål i truppen.
Hål ser han exempel på mittbackspositionerna – där just nu bara Ture Görefält och Marcus Gudmann finns under kontrakt. Och längre fram, där bara Alexander Johansson finns som centerforward sedan Agas sorti och där stjärnan och högeryttern Wilhelm Loeper också har utgående kontrakt.
– Kommer han tillbaka – bra. Annars behöver vi få in en ny, säger Grieve.
En av reportrarna på plats frågar om managern vill förlänga med Loeper och Nilsson, som fått ett kontraktsförslag från klubben.
– Det är lätt för mig att säga att ”ja, jag vill förlänga”. Men det är finanser inblandade, trupplanering och rekrytering. Vill de komma tillbaka? Målet för klubben är att gå upp, inte bara tävla i Superettan. Spelare måste vilja vara här, säger han och utvecklar:
– Det är OK att inte vilja vara här av vilket skäl som helst. Var ärlig. Jag vet inte hur läget är – jag planerar runt den trupp vi har och de hål vi behöver fylla. Om vi kontrakterar spelare på de här positionerna innan någon säger till mig att de vill komma tillbaka – jobbigt. Jag planerar inte för spelare som vill vänta och se.
Grieve kommer antagligen att prata med duon, men resonerar vidare:
– Alla spelare som låter sitt kontrakt gå en viss tid, har de något de vill uppnå från att inte ha kontrakt. De vill titta på marknaden och det är förståeligt. Om jag vore spelare skulle jag göra så. Du löper risken att om du blir skadad, så har du inget kontrakt på ett halvår. Eller så spelar du ut ditt kontrakt och din klubb kontrakterar någon annan. Finns det ett erbjudande på bordet och du inte tar det – det är en del av risken du tar i den här branschen.
******
Vad ska då HIF vara? Vad ser Stevie Grieve framför sig?
Ett summerande citat:
– En bra klubb i allsvenskan, som kan tävla i Europa, producera hemvävda spelare och spela anfallsfotboll, aggressiv fotboll.
Ytterligare frågor till Stevie Grieve:
Om 25 dagar är det dags för din första HIF-träning. Hur spenderar du dina arbetsdagar fram till dess?
– Antagligen med scouting och rekryteringar. Vi måste se till att vi har tillräckligt många i truppen.
– Jag kommer att prata med personalen och sedan kan vi titta på en periodiseringsplan. Det är inte första gången jag är tränare och efter de två senaste försäsongerna (i SJK) förstår jag vilka problem vi kommer möta och att vi behöver förutse vad som kommer hända. Kanske justera gymprogram för att hjälpa spelare.
– Fokus blir mer på att få spelare in genom dörren – men det är inte som att jag började igår. Jag har jobbat i två veckor. Jag började kolla spelare när dealen mellan klubbarna blev klar.
Hur jobbar du med scouting?
– Wyscout (scouting/statistikverktyg). Jag gör dataanalys, fyller i ett Excel-ark, gör en Tableau och visualiserar datan. Sedan kommer spelarna upp och jag sätter mig och kollar och om de är bra intervjuar vi dem. Får jag en bra känsla erbjuder jag dem kontrakt. Första steget är att se dem online, eller data. Ibland kommer det via agenter.
– I Seinäjoki hade vi många afrikanska spelare. Vi kommer säkert att ha några afrikanska provspelare i januari. Min erfarenhet av att arbeta med afrikanska spelare är att de förbättrar träningskulturen. De har positiva personligheter och är bra spelare.
Var de afrikanska spelarna du tog in till SJK från olika delar av Afrika?
– Vi hade ett samarbete med en klubb i Ghana. Sayibu (Yakubu), (Salim) Yussuf and Terry (Yegbe, som senare spelade i Elfsborg och nu är i FC Metz, reds. anm.) kom alla från Vision. Kelvin Pires värvade vi från Trencin, men han är från Kap Verde. (Samuel) Chukwudi från Färöarna. (Babacar) Fati kom från Sporting Lissabon. Vi värvade en kille från Zimbabwe, Prosper Padera, han var på en engelsk football boarding school innan han gick till oss när han fyllde 18. Han hade tränat med oss sedan han var 16, säger Grieve som fortsätter med att ge sin syn på den afrikanska marknaden.
– Den västafrikanska marknaden är mättad – alla har ghananer, nigerianer, senegaleser, gambier… Nu litar alla på att spelare därifrån är bra. Men Östafrika är den mest tätbefolkade regionen på planeten när det kommer till människor under 25. Så snart kommer du att se fler östafrikanska spelare komma fram. Från Kenya, Tanzania, Rwanda och Burundi och den typen av länder. Jag har bra kontakter med folk som scoutar i regionen. Jag skickas många spelare, men du måste vara noggrann med vad du letar efter.
Jag intervjuade Mikael Dahlberg, bland annat om den kulturella skillnaden när man värvar afrikanska spelare. Man behöver ge dem rätt verktyg…
– …tänk dig att skicka svenska grabbar till Ghana, för att spela i Accra i sex veckor…
Hur jobbade du med den delen?
– Du behöver ge dem tid. Det finns en anpassningstid. Hur bor de? Ta en sådan sak som att hitta ingredienser till mat. I Seinäjoki fanns det två afrikanska butiker för att vi hade så många afrikanska spelare. Man såg hur mycket gladare de blev av att kunna äta sin egen mat.
– Döm inte dem direkt. Dömer du dem för fort, så gör du fel. Skickar du 20 svenska killar till Afrika (för att spela) kommer många av dem att ha det svårt. Det är ett annat sätt att leva. En annan träningskultur. En annan fotboll.
Foto: Bildbyrån (Mathilda Schuler)
