Det knakar ordentligt i Kristianstads damhandboll.
Av olika anledningar.
***
I slutet av maj kom det officiella beskedet att IFK Kristianstad fimpade sitt damlag, som nyss åkt ur division ett.
Men att som regionens största förening bara lägga ner det rakt av såg knappast speciellt bra ut. Så man ingick ett samarbete med Kristianstad Handboll.
IFK och KHK inledde som de kallade det i ett gemensamt pressutskick:
”Ett historiskt nära samarbete som syftar till att stärka Kristianstads position inom handbollen och ge våra ungdomar bästa möjliga förutsättningar att utvecklas som handbollsspelare.
Som ett första steg i detta unika samarbete kommer klubbarna att anmäla ett gemensamt div 2-lag till den kommande säsongen.”
Hur det gick?
Hedda Källström gick till Karlskrona.
Thea Andersson till Malmö.
Oline Jönsjö till Aranäs.
Hilla Jonsjö, Ellen Nilsson, Maja Lindborg, Klara Broberg, Naomi Jönsson, Ester Nilsson, Alla Saric och Elvira Nordqvist till Åhus.
NOLL gick till KHK.
Fem spelare slutade!
HK Kristianstad ligger samtidigt näst sist i division två.
”Vi vill lyfta blicken och tillsammans med KHK förbättra förutsättningarna för våra tjejlag som nu får nya karriärmöjligheter” sa Annika Ohlsson, ordförande i IFK Kristianstad.
Nu vill jag inte vara sådan. Men det är väl tveksamt om tjejer i övre tonåldern som spelat i IFK Kristianstad får bättre förutsättningar genom det här draget? De väljer ju bort både staden och sporten – bevisligen.
Jag har svårt att tolka hela den här sammanslagningen, som i praktiken är en nedmontering, som någonting som ”syftar till att stärka Kristianstads position inom handbollen”.
Jag kan bara se det som ett svepskäl, sannolikt på ekonomiska grunder, att skita i damlaget. Ett smärtfritt sätt att borsta av sig skiten från axlarna. Att driva ett damlag i division ett eller två är nämligen förenat med kostnader.
Jag har ännu svårare att förstå hur det kan gå så obemärkt förbi. IFK Kristianstad har sex ungdomslag, de äldsta födda 2008/2009. De är alltså tänkta att slussas in i ett soon to be division tre-lag.
Ohlsson sa också:
”Det viktiga är att få fler tjejer och ungdomar att hitta ett lag efter sina ambitioner.”
Är det ett bottenlag i division två i en annan förening!? Jag säger det igen. NOLL spelare gick från IFK till det här KHK-laget.
Med enda alternativet: ett elitlag som har en tränare som samtidigt är agent åt ett flertal av spelarna. Vem tror på allvar att en ung talang från IFK Kristianstad kan gå till KHK, anpassa sig till träningsmiljön och sedan konkurrera med en av tränarens/agentens adepter?
Rörigt?
Säg så här:
IFK Kristianstad är enligt dem själva ”Sveriges häftigaste handbollsklubb” – i en stad som andas handboll.
Låt oss spekulera i att IFK Kristianstad får fram ett flicklag med flera spelare som vill satsa på sin sport. Hur ska de slussas in i eliten? Möjligheterna har bara bivit sämre.
Att ”Sveriges häftigaste handbollsklubb” aktivt väljer att skita i att ha ett damlag kan jag tycka är motsatsen till häftigt. Motsatsen till hur en modern elitförening ska arbeta.
***
I Kristianstad Handboll har det kommit signaler från spelarna att det inte fungerar med tränare Bjarne Jakobsen. Om det vet vi inte någonting detaljerat kring, så det känns onödigt att spekulera i just det.
Det vi redan spekulerat i är själva ingångspunkten i tränarskapet. Hur seriöst är det att som spelare vara tvåa på en position och konkurrera med en spelare som tränaren också är agent för – och har egna finansiella intressen i?
Kristianstads handbollsklubbar startar samarbete – gemensamt division två-lag redan i höst
