Efter fyra intensiva år i Malmöhandbollen väntar ett nytt kapitel för Naman Tanwir. I sommar lämnar han Skåne för Stockholm och rollen som sportchef i IFK Tumba. Beslutet beskriver han som det tuffaste han tagit men också som en möjlighet att utvecklas i en ny roll.
– Jag kände att det var dags för något helt nytt. När möjligheten som sportchef dök upp fångade det verkligen mitt intresse.
Du lämnar tänarrollen för att bli sportchef – varför kände du att det var rätt steg just nu?
– Jag har haft några väldig fina år men också fyra intensiva år i HK Malmö. Det är en klubb där man inte bara är tränare utan man gör mycket kring laget för att det ska kunna funka. Nu känner jag det är dags att ta ett steg tillbaka och få jobba bakom kulisserna istället.
Vad var det som lockade mest med att ta steget till IFK Tumba?
– Ja men det är en super fin förening med mycket historik och massa av fantastiska människor kring och i klubben som verkligen brinner för klubben. Till skillnad från Malmö så har Tumba en stor och stark ungdomsverksamhet och det är spännande att få jobba med den del också.
Vad visste du om klubben sedan tidigare?
– Inte mer än en att det är en förening med en stor ungdomsverksamhet som tidigare har varit helt uppe i elitserierna. Något man gärna vill tilbaka till igen.
Hur svårt var beslutet att lämna Malmö och Skåne och vad är du mest stolt över din tid här?
– Det var den tuffaste beslut jag någonsin har tagit inom handbollen men även i livet. Även fast det har varit mycket jobb så har det varit extremt roligt och lärorikt för mig. Jag hade kunnat fortsätta i många år till men det var ett bevist val att bytta nu jag har tendens att bli för bekväm och nu var det dags att utmana mig själv och testa något nytt. Inte sagt att man inte vill tilbaka senare! Jag är mest stolt över det miljö vi är lyckats att bygge upp. Ett miljö där vi har utvecklat en hel del av dem spelarna som precis vann SM silver men också ett miljö där ungdomar får vara ungdomar. Vi lyckades för första gången att ta klubben till en final i Lundaspelen och för första gång fick det äldsta pojklag med till finalseger i Uppsala.
Kände du att du var färdig som tränare i Malmö HP eller kom detta läge oväntat?
– Kände mig inte färdig men kände det var dags för något nytt. Helt nytt. Och när möjligheten som sportchef dykte upp, så var det något som verklingen fångade mitt intresse. Tränarbiten känner jag inte alls färdig med.
Är det här ett karriärsteg uppåt för dig personligen?
– Ja, det skulle jag påstå. Personligt så kommer jag lära mig mycket och utveckla mitt sociala färdigheter. Rent handbollsmässigt är det svårt att säga, då jag inte riktigt vet vilken väg jag vill gå.
Ta oss igenom din egen spelar och tränarkarriär, vilka klubbar har du representerat?
– Hade ingen jättestor karriär som spelare men spelade mestadelens i Ajax Köpenhamn, vilket också är min moderklubb och även där jag började som tränare. Efter drygt 10 som spelare och den tränare så flyttade jag till Sverige under pandemin där jag tyvärr var en kort stund i lugi och sen en fantastiskt period i Sävehof. Och senaste fyra åren har jag gått fullt in i HK Malmö.
Vad blir den största utmaningen när du går från tränare till sportchef?
– Helt säkert det relationelle med spelare och tränarkollegor men ävenden känslan man får under en match. Den känslan är skön när man vinner, men mycket jobbigare när man förlora.
Finns det spelare i Malmöregionen som kommer att följa med dig till Tumba?
– Ja det finns faktiskt en ung kille som kom till Malmö inför den gångna säsong, David Blazevic höger 9a född 2006. Han kom till Malmö från Sävehof och är nu redo att ta klivet upp till allsvenskan.
Avslutningsvis, hur ser den närmaste tiden ut för din del?
– Nu håller jag på att packa ner hela min fina lägenhet i Malmö och sen är det att flytta upp. Det har varit svårt att göra så mycket på distans men nu kan jag äntligen få jobba ordentligt på plats uppe i Tumba.
Foto: IFK Tumba
