I den här bloggen gör jag ett försök att porträttera vad proffslivet i Landskrona BoIS faktiskt innebär.
Vad går vi igenom under en träningsvecka? Hur förbereder vi oss inför match? Och vad har benskydd egentligen för roll i sporten?
Allt kommer att brytas ner, från högt till lågt, och ibland till väldigt lågt.
Dagen innan hemmamatch är förberedelsernas dag. Dagen innan bortamatch likaså. Skillnaden är sex timmar bussresa och omkullkastade rutiner. För premiären mot Örebro tog jag med mig anteckningsblocket och noterade följande:
Samling i omklädningsrummet på Landskrona IP. Uttagning av truppen. Alla har vi åkt till träningen i våra reskläder. Nitton spelare blir uttagna. Resten åker hem efter träningen och hänger tillbaka kläderna i garderoben.
Vad blir startelvan? Veckor av träning och förberedelser kulminerar i denna sekund då Robin trycker ”next slide” på powerpointen och startelvan dyker upp. Tystnaden total. Alla ser – men ingen gör en min. Alla håller känslorna instängda. Om det så är glädje, lättnad, ilska eller uppgivenhet. Får du visa känslorna? Jag vet inte. Med respekt för att andra inte känner samma sak behövs lite fingertoppskänsla.
Träning. Dagen innan match har vi två teman.
1. BoIS vs Örebro.
2. Äldre vs Yngre.
Träningen börjar med en bollinnehavstävling. Äldre halvan av laget mot de yngre. Här har vi äldre enormt mentalt övertag – baserat på tidigare veckors resultat. Varje vecka startar med att ungtupparna bröstar upp sig och inleder aggressivt. Oftast springer de på för fullt och tar ledningen. När halva tävlingen passerat säger någon av oss i äldre laget högt:
– Okej gubbar. Vi går på halvfart nu – och småpojkarna leder bara med 1–0.
Nästa spelare fyller på:
– Precis. Låt oss höja ansträngningen till 60% så borde vi vända detta.
Därefter kommer vändningen, vinsten och ibland krossen. Jag är inte stort fan av klyschor, men bara för att retas lite extra: Erfarenhet slår talang.
Efter tävlingen delar vi upp laget i två. De elva spelare som ska starta matchen dagen efter ställer upp som BoIS. De andra ställer upp som Örebro.
Vi går taktiskt igenom alla matchens faser. Testar lösningar i praktiken och diskuterar utmaningar. Precis som på morgonsamlingen måste alla reglera sina känslor.
Hälften är arga och frustrerade på uttagningen.
Andra hälften vill spara energier både mentalt och fysiskt.
Men – alla måste visa att de ska ha speltid dagen efter.
I slutet av träningen slår vi om mentalt igen. Från bollinnehavstävling med glimten i ögat, till seriös matchtaktik, och nu till smålagsspel. Även här: Äldre mot yngre.
I smålagsspelet brukar yngre laget samla sig, pusha varandra och bjuda upp till riktig fight. Varje blockerat skott firas. Varje passning och mål efterföljs av glädjerop. Överdrivna gester och skrik spär på stämningen. Just idag avgjordes träningen på förlängning av Christian Stark. Ett skott i mål och sedan en femtiometerslöpning med målgest och hela yngre laget springandes efter sig. Grattis yngre! Nästa vecka höjer vi äldre till 70%.
På bussen. Sex timmar motorväg väntar. Jag och Bruzelius har platserna längst fram på dubbeldäckaren. Bakom oss sitter Adam och Kaddo på samma platser de haft i många år. För att få ”ta” en annan spelares sittplats i bussen behöver du passera många led i hierarkier och traditioner. Det är inget som görs vilken dag som helst. Därav blev jag överraskad när André och Zakaria satt fastspända med säkerhetsbälte längst fram i bussen – redan tjugo minuter innan bussen skulle avgå. Jag uppskattade försöket och skrattade med dem. När vi skämtat färdigt reste de sig för att gå. Tyvärr kom Bruzelius precis in och domderade:
– Chop chop grabbar! Bak i bussen!
Helt fel knapp att trycka på. De satte sig omedelbart ner i protest. Det tog mig ytterligare femton minuter att få dem bakåt i bussen.
Halvvägs på resan stannar vi för höjdpunkten – mellanmål. När Jonny dukar upp kvarg med jordgubbar, blåbär och frukt liknar det att kasta in brödsmulor bland småfåglar. Totalt kaos. Totalt krig. Här klarar ingen att reglera sina känslor.
Resten av bussresan betyder för min del ryggont, turbulent mage och huvudvärk. Jag fördriver tiden med att titta på helgens fotbollsmatcher. Inte på min egen dator då. Det gäller att leta upp någon som har ett abonnemang med obegränsad surf.
Väl framme i Örebro. Scandic Hotell Örebro levererar precis samma nivå som Scandic Östersund, Uppsala eller Jönköping. Bra. Det skapar lite förutsägbarhet på resdagar då rutiner ofta kastas omkull. Ett lätt gympass efter middagen rundar av kvällen. Därefter är det sovdags.
