I den här bloggen gör jag ett försök att porträttera vad proffslivet i Landskrona BoIS faktiskt innebär.
Vad går vi igenom under en träningsvecka? Hur förbereder vi oss inför match? Och vad har benskydd egentligen för roll i sporten?
Allt kommer att brytas ner, från högt till lågt, och ibland till väldigt lågt.
Jag, Andreas Murbeck och Robin Asterhed klev in i lokalen. En scen var uppställd och BoIS-flaggor täckte stora delar av väggarna. Ett tiotal långbord stod uppställda med gott om folk på samtliga platser. Längst bort i den varmt belysta lokalen gömde sig kvällens Mecka – baren.
Första timmen kännetecknades av att BoIS:are vallfärdade till baren. Korta hälsningar utbyttes lite blygt innan den första stämningshöjaren kom – ett bord på andra sidan lokalen körde i gång en heja BoIS ramsa. De fick begränsat stöd i sjungandet. Inte tillräckligt många öl in.
Först upp på scen var lagkapten Tilda Leander och målvakt Josefin Månsson från damlaget. Vi lyssnade på intervjun tillsammans med damernas huvud- och asstränare Jakob och Jerry. När Tilda sa: ”Jag gillar att Jakob kan säga ifrån på skarpen när det behövs”, tittade jag på honom. Det är omöjligt tänkte jag. Kolla hur snäll han ser ut.
När BoIS-podden sorterat ut vilka mikrofoner som gav ifrån sig öronbedövande tjut blev det min och Murbecks tur på scenen. Vi började med en lek där vi skulle ta ställning för eller emot påståenden. Därefter följde standardfrågor om försäsongen. Höjdpunkten kom när de frågade hur vi kunnat spela jämnt mot Malmö FF.
Det är väl inget svårt. Ni som var på plats vet vad som sades.
Stora applåder efterföljde och kvällens sångbord startade en ”hata Malmö” ramsa. Denna gång var uppslutningen större.
Minglet efter intervjun började vid bordet med gamla gubbar. Samma trogna vänner som dyker upp på våra träningar. En av herrarna frågade Robin varför vi inte gjorde fler nickmål förra året.
Hallå! Jag sitter bredvid.
Därefter drogs vi in bland grabbarna med Stone-Island jeans och svarta windbreakerjackor. Här diskuterades helt andra ämnen. Tiktoktrender och Premier League fotboll.
Murbeck fick äta en skopa skit för att han sympatiserar med Chelsea. Jag håller med grabbarna.
Samtidigt höll han som ledde attacken själv på Manchester United… ligans tråkigaste lag. Arsenalsupportern fick aldrig en syl i vädret. Så omvänt saker kan bli efter några öl.
Sist satte vi oss vid ett bord trevliga grabbar i trettio års ålder. Efter en halvtimmes samtal fick vi veta att de var bröder till vår kollega Melker på BoIS Media. Ajdå! Jag hade redan hunnit uttrycka ett par åsikter om Melker. Om ni aldrig ser mig på BoIS-Play igen så vet ni varför.
Efter 22:00 förändrades tonen i samtalen.
Alla frågor öppnades med fraser som:
”Det här stannar mellan dig och mig…”.
Eller:
”Var helt ärlig nu, jag kommer inte berätta vidare…”.
Jag repeterade i huvudet:
”Du representerar BoIS tjugofyra timmar om dygnet.”
Även om jag inte kunde ge tillfredsställande svar, var samtalen roliga och givande. Första gången jag tittade på klockan var den 23:00! Sovdags.
Tack till LDLA och BoIS-podden som arrangerat en mycket trevlig kväll.
På väg ut från biljardhallen blev vi stoppade. Ännu en passionerad BoIS:are framförde sitt framgångsrecept.
– Grabbar! Träna med benskydd på! Och sluta klipp sönder matchstrumporna!
Sömniga och med sociala batterier på strömsparläge stannade vi och diskuterade saken i ytterligare tjugo minuter.
Det fina med kvällen – bredden på samtal.
Allt från rivalitet med klubbar, matchstrategier och träningsmetoder – till tiktoktrender, benskydd och avklippta strumpor.
Alla samtal gavs samma allvarliga värde – för att alla samtal representerar en pusselbit i BoIS-världen.
Skål.
