Mindre speltid.
Bättre resultat.
Leo Gegaj har fått en ny roll i LUGI denna säsong – och vill fortsätta med den i Handbollsligan.
– Jämfört med förra säsongen är det stora kontraster för mig, säger skyttekungen – som under långfredagen spelar i LUGI:s andra kvalmatch mot VästeråsIrsta.
Efter sjubollarssegern mot VästeråsIrsta i den första kvalmatchen (bäst av fem) förklarar Gegaj att han personligen skakade av sig den traumatiska förlusten mot Aranäs rätt snabbt. Trots att seriesegern förlorades och lagtes öde nu ska avgöras i ett kval.
– För mig var det som en vanlig match. Vi brukar ha väldigt hög energi i början av matcherna.
Jag tänker mer på hur det var innan matchen?
– Jag upplevde att det fanns en väldigt positiv känsla. Majoriteten av spelarna hade glömt den där Aranäsmachen efter två dagar, även om det fanns någon enstaka som grävde ner sig lite extra. Jag kan förstå varför, inte minst de killar som varit i LUGI hela sina liv. Det var tuffare för dem.
I matchen var ni er lika?
– Vi gick in som underdogs och bara köttade på!
Kände ni er verkligen som underdogs!?
– Ja, även om Markoff sa till mig innan matchen att vi var favoriter hos spelbolagen. För mig var VästeråsIrsta favoriter, de kom från Handbollsligan. Jag tycker att vi brukar göra bästa insatser när vi går in med mentaliteten att vi är underdogs.
Starten på match ett övertygande. Gegaj gjorde fyra tidiga mål när LUGI kopplade ett bastant grepp.
– Det flöt på bra. Framåt brukar vi ha bra flyt i spelet. Bakåt… behöver vi bli bättre ibland. Nu var Lindqvistbröderna otroliga.
Vaddå bröder? De är ju inte bröder?
– Nej, jag vet, men det är roligt att kalla dem det ändå. De är fantastiska tillsammans.
188 mål på 25 matcher gav ett målsnitt på 7,52 i grundserien. Och en andraplats i skytteligan.
Att jämföra med 232 mål förra säsongen. Och seger i skytteligan.
Då: mittnia framåt och den som skulle ta avgörande beslut i varje anfall. Nu: vänsternia och tvåvägsspelare.
– Jag är mer nöjd med min roll, och min personliga utveckling, den här säsongen. I år har jag fått en roll som tvåvägsspelare och mycket mindre speltid för att kunna vara så bra som möjligt när jag spelar. Förra säsongen spelade jag nästan konstant, men bara framåt.
– Ola är en så jävla bra tränare. Han ser hur jag kan bli som mest effektiv för lagets bästa. Dessutom spelar jag och Axel Janhall på samma position och han orkar ofta mer än mig. Han är minst lika bra, om inte bättre, för laget, säger Gegaj – som förlängde sitt kontrakt med LUGI med två år i januari.
En sak som ofta sticker ut är annars samarbetet mellan dig och Albert Månsson?
– Jämfört med förra säsongen är det stora kontraster för mig. Då fick jag ta mycket ansvar själv och då blev mycket fel. I år är det annorlunda. Jag behöver knappt prata på planen. Albert är geniet och sätter upp spelen för mig. För mig som vänsternia är det en dröm att ha honom bredvid mig. Det enda jag behöver göra är att gå 100 procent när chanserna kommer.
Hur har du matchats tidigare i karriären?
– Mina första två seniorår satt jag mycket på bänken i Kärra. Min roll där var oklar. I Anderstorp fick jag en tydligare roll där anfallsspelet byggdes mycket kring mig.
I Vinslöv då?
– Där blev det inte alls som jag tänkt mig. Jag trivdes inte alls och tyckte inte om rollen; som mittnia med mycket bänksittande. Jag hade inte kapaciteten för att vara spelfördelare, blev ganska deppig privat och hade två år som jag till slut valde att inte fullfölja.
Hur var tiden efter det?
– Ett tag visste jag inte om jag skulle fortsätta spela eller inte. Jag åkte hem till familjen i Strömstad och tränade och provade även att träna med en klubb i Italien, men kände; ”Den här ligan är inte för mig”.
– Då kom Anderstorp igen med ett kontrakt, lägenhet och jobb – en helhetslösning som passade fint. Jag fick dessutom spela väldigt mycket och det blev en välsignelse. Det blev ett bra år.
Sedan kom möjligheten med LUGI. Där har Gegaj under Ola Månssons ledning blivit en tvåvägsspelare.
Vems förslag var det att satsa på dig även i försvar?
– Jag och Ola träffades på ett café där han gav sin bild kring vad han ville få ut av mig. Vi hade en samsyn. Jag förklarade tydligt att jag ville spela åt båda håll; att jag klarade av försvarsspelet. Ola gav mig förtroendet. Sedan började vi försäsongen och tränade stentufft. Ouuufhh så hårt det var…
Jaså?
– Ja, det var det värsta jag varit med om. Jag älskar att träna, men har inflammerade knän och har även haft problem med höfböjaren. Under säsongen har jag spelat på antiinflammatoriska och smärtstillande mediciner, men det har bara blivit värre och värre. För mig var Aranäsförlusten tung på det sättet: kroppen behövde vilan. VästeråsIrsta skrämmer mig inte – men nu måste jag gå igenom den här smärtan igen. Fy fan, säger Gegaj – som under säsongen även knegat extra som landslagsspelare för Kosovo.
Vad gör du utanför handbollen?
– Jag jobbar på Tetra Pak tillsammans med Viggo Håkansson. Jag sitter visserligen mest på kontoret, en godsmottagning, och har det gott. Även om Viggo ringer och stör när han har tråkigt nere på lagret. Det är en drömanställning med sköna kollegor – där alla håller på LUGI.
Det verkar ju vara ett gött jobb, förutom, det där med Viggo då?
– Gud ja. Tidigare jobbade jag på en däckfirma och det var slitsamt. Jag bar så många däck på en dag att det var helt otroligt. Aldrig mer…
Ekmarks 20 punkter efter LUGI-VästeråsIrsta: ”Mot Handbollsligan – där de hör hemma”
