Under söndagen kom den första landslagstruppen efter EM-misslyckandet.
Det mest noterbara: Andreas Palicka som lagt av i landslaget har ersatts av Marko Roganovic.
Därmed finns både bröderna med i landslaget.
– Nikola har börjat hetsa om att jag ska bära hans skor och fylla på hans vatten. Men det kan han glömma, flinar storebror Marko.
19 och 21 mars träningsspelar svenska landslaget mot Island i dubbla landskamper i Reykjavik.
I truppen som släpptes i söndags är Marko Roganovic en av tre målvakter. Han tar därmed steget upp från Ligalandslaget som han spelade med i januari.
Hur blev du egentligen målvakt från första början?
– Jag började som utespelare som alla andra, men när vi spelade på småmål som tio-elva-åring skulle alla prova på att stå. När det blev min tur fastnade jag av två anledningar. Dels var det kul. Dels slapp jag springa.
Hur besviken blev farsan på att du inte blev niometare?
– Haha, lite besviken blev han kanske, men det blev ändå bra i slutändan.
Karriären inleddes i H43 Lund, men som 16-åring ”tvingades” Marko flytta med familjen när Zoran fick huvudtränarjobbet i GUIF.
– Jag trivdes jättebra i Lund och hade precis börjat gymnasiet. Så när farsan sa ”Vi ska flytta till Eskilstuna” svarade jag ”Nej, jag stannar i Lund”. Men så blev det ju inte. Föräldrarna hade aldrig tillåtit mig det.
Vad betydde flytten för dig?
– Med facit i hand var det det bästa som kunde ha hänt. Handbollsmässigt kom vi in perfekt i klubben. Niko var alltid bra i de ungdomslag han spelade i, men jag hade inte lika lätt att dominera. Jag fick nöta på annat sätt.
I början av din karriär tänkte jag ofta ”Han är för stor och sävlig för att kunna bli någonting”. Nu är jag inte känd för mina strålande framtidsprofetior, men var jag den ende som tänkte så?
– Nej nej. Det har jag fått höra många gånger. Men jag försökte använda min storlek som en styrka – det gäller ju att täcka så mycket som möjligt av målet. Jag har fokuserat på att vara stark och vältränad för att kunna klara av 60 minuter, men samtidigt kunna vara explosiv och använda min storlek. Det är inte så farligt med lite fett på kroppen – bara man räddar bollarna.
– Sedan har jag en speciell teknik. Inte den raka svenska tekniken eller den rörliga balkan-tekniken – utan en mix av de båda.
Du är som cevapcici med burkbéa till?
– Exakt!
– Samtidigt tog jag vikten på allvar. Om jag inte orkade hela matcher eller hela säsonger började jag träna hårdare och agera mer professionellt i all från kost till sömn.
[the_ad_group id=”1720″]
I GUIF exploderade plötsligt karriären.
– När jag väl fick förtroendet som förstemålvakt i ett på papperet bra lag lossnade det. Det kan gå snabbt. Jag valde sedan att ta ytterligare ett år i GUIF och Handbollsligan för att verkligen etablera mig innan något utlandsäventyr skulle bli aktuellt.
I den vevan blev Marko Roganovic samtidigt uttagen som utvecklingsspelare och fick vara med och testa med landslaget när de låg inkvarterade i Eskilstuna.
– Ett stort steg för mig som tidigare bara varit med på en enda U19-samling i Kroatien. Plötsligt skulle jag träna med de stora stjärnorna! Det betydde massor för mig personligen att lära känna Andreas Palicka, Tobias Thulin och målvaktstränare Tomas Svensson.
Efterhand gick flytten till Danmark och Bjerringebro-Silkeborg.
Hur stora steg har du tagit under din första säsong där?
– Rätt stora! Jag märkte direkt i de första träningsmatcherna mot andra danska lag att ”Shit, det här är någonting annat”. Allt gick mycket snabbare och alla var mycket mer kliniska i sina avslut. Allt var mycket mer genomtänkt. I början gick det lite upp och ner, men som tur är har jag en tränare som tror väldigt mycket på mig – Simon Sörensen.
När landslaget återigen ska samlas i mars är ikonen Andreas Palicka inte med.
Platsen som blivit ledig fick Marko.
Vad betyder det för dig?
– Mycket. Det är ju en legend som man… inte ska ersätta… men det är en plats som ska fyllas. Detta blir första riktiga A-landslagskallelsen – som jag ser som en start. En början på någonting stort.
Lillebror Nikola också tagit sig in i landslaget och nyligen spelade EM.
Det måste vara speciellt att spela i landslaget med sin brorsa?
– Vi är båda unga, ska spela i utlandet i olika klubbar och nu tillsammans i landslaget… Det är drömmar som slagit in för oss båda. Men sedan uttagningen blev officiell har Nikola börjat hetsa om att jag ska bära hans skor och fylla på hans vatten. Men det kan han glömma. Det kommer INTE att hända.
