HK Malmö är mitt inne i sin Skånederbyturné.
Segern mot Ystads IF följdes upp av jätteförlust mot IFK Kristianstad.
Under annandagen väntar derby hemma mot OV Helsingborg.
– Vi hoppas på en motreaktion på Kristianstadsmatchen, säger HK Malmös målvaktsess Ebbe Håkansson.
Inför säsongen 25/26 var målvaktssituationen ett frågetecken i HK Malmö.
Kalle Holmstedt står på tillväxt och Ebbe Håkansson hade aldrig haft ansvaret som förstekeeper på den här nivån. Hur skulle ”Klagshamnsgroggen” (som alltid är 30-procentig) klara det?
Mer än väl – skulle det visa sig. Med drygt halva serien spelad ligger han trea i målvaktsligan gällande räddningsprocent. Med sina 34,47 procent ligger han precis bakom Önnereds Patrick Bols (34,92) och IFK Kristianstads Victor Bang (34,82).
– I relation till förhoppningarna inför säsongen så har jag överträffat dessa. En stabil målvakt bör ligga över 30 procent och det var det jag siktade på. Samtidigt måste jag vara ödmjuk och få träff i mina satsningar samtidigt som laget måste hjälpa till med bra försvarsspel.
Men du har ”tagit mer än du ska”? Det kan vi komma överens om?
– Visst är det så. Det är egentligen bara en match jag inte fått träff alls i, mot Hammarby – och den vann vi ändå med fem bollar.
Klagshamnsgroggen är fostrad i H43 och förädlad i HK Malmö. Den här säsongen har det hänt någonting med 23-åringens uppträdande, det ser alla som följt hans resa genom åren i allt från farmarlaget i division två till fjolårets säsong där han vikarierade bakom Kristian Zetterlund.
Hur mycket har du påverkats som målvakt av de framgångar ni haft under hösten?
– Rent handbollsmässigt – enormt. Tidigare skrek jag aldrig på planen. Nu skriker jag efter nästan varje räddning – vilket ger mig mer energi. Det kanske låter fånigt, men det gör mig till en bättre målvakt.
Det låter inte alls fånigt. Minns när Dan Beutler gick på pskybrytskurs för att få mer energi i sitt målvaktsspel.
– Kocken (Malmös målvaktstränare) pratade redan för några år sedan om att jag skulle visa mer känslor på planen. Men det är först nu självförtroendet sitter där och det är först då det blir naturligt. Visst, man kan skrika för skrikandets skull. Men nu är det genom instinkt. Adrenalinet kokar, bänken reser sig och man kan på något sätt skörda energin och föra den vidare till både medspelare och publik. Det blir äkta energi, inte konstgjord.
Just ditt självförtroende måste ha varit en nyckel till din sportsliga utveckling?
– Så är det naturligtvis och mycket av mitt självförtroende handlar om förtroende från tränarna. Zoran sa bara ”det löser sig” när jag gjorde misstag i somras. Det har gett ett lugn. Jag vet om att han och mina medspelare litar på mig på ett lite annat sätt än tidigare.
Tolvbollarsförlusen mot IFK Kristianstad senast var ett klassiskt ras. Nikola Roganovic spelade inte (stukad fot) och Hampus Nygren plågades av smärtor i ett knä.
Hur har tongångarna gått efter det?
– Vi gick samman och pratade om att det inte får ske igen. Vi blev krossade. Ingen tyckte att det var kul och vi hoppas på en motreaktion nu.
Hur ser ditt liv ut utanför handbollen?
– Jag pluggar till civilingenjör inom riskhantering.
Riskhantering inom vaddå?
– Det är ett brett ämne, men jag ska snart påbörja mastern och då handlar det om människor. Lite HR-ish.
Det låter fruktansvärt deprimerande?
– Ja, lite. Haha. Men det är där pengarna finns…
Hur tänker du kring riskhantering som målvakt?
– Mycket handlar om statistik och var folk skjuter.
Var skjuter Marcus Norrbrink från 12 meter när han kommer brett och bryter in mot en trea?
– Han skjuter lite överallt. Hittar man mönster blir det lättare, då har man någonting att luta sig mot.
Så riskhantering handlar om att hitta mönster?
– Exakt. Zoran skickar video på var alla skjuter och som gammal skytt har han många bra tips och råd. Sedan diskuterar jag mycket med Kocken. Tillsammans kommer vi fram till en plan som vi försöker hålla.
Hur mycket håller du dig till planen och hur mycket går du på instinkt?
– När adrenalinet kommer så tummar man på planen och går på känslan lite oftare. Men då får jag skit direkt av Kocken, haha. Jag försöker att hålla mig till planen hela matchen. Planen blir ett skyddsnät. Samtidigt pågår det ett mentalt spel på planen och då måste man ibland ändra sitt beteende.
Just det mentala spelet får jag en känsla av att du hanterar extremt mycket bättre nu än tidigare?
– Jaså? Varför tror du det?
Ditt kroppsspråk. Din energi. Din utstrålning. Din räddningsprocent.
– Jo, men jag köper det. Jag gillar den delen av handbollen mer nu. Speciellt det mentala spelet mot mittsexor. De kommer såpass nära så att jag ser deras ansiktsuttryck. En del sticker omedvetet ut tungan vid en viss slags avslut.
Mittsexor är sämre pokerspelare – det är väl en allmän sanning?
– Haha, helt rätt.
Har du ”tells” på vissa spelare?
– Njae, inte alltid. Men visst finns det en del…
Vad står svensk handboll för? Är vi bara en hund i en diktators koppel?
