Ibland behövs en kalldusch för att man ska vakna.
0–2 mot Kosovo.
Efter Sveriges största landslagsfiasko sedan OS 1936 (”japaner, japaner”), bör alla se att kejsaren är naken.
Det här tokoffensiva upplägget fungerar inte.
Det är åtta år sedan Sverige senast kvalade in till ett fotbolls-VM.
Då slog vi ut Italien i play-off – 1–0 hemma, 0–0 borta.
Enligt Transfermarkts uppskattning var marknadsvärdena på elvorna den gången 212 miljoner Euro för Italien, 72 miljoner Euro för Sverige.
Spola fram åtta år i tiden och vi har sett ett betydligt mer stjärntätt Sveriges 239 miljoner Euro i marknadsvärde 2–0-förnedras av Kosovos 37 miljoner Euro.
2017-Sverige var ultrapragmatiskt. Riskminimerande och resursanpassat.
Med den fotbollen kan en liten tuva stjälpa ett stort lass. Det har svenska landslag bevisat många gånger.
2025-Sverige är något annat.
Riskmaximerande utan riskmedvetenhet.
Naivt.
Då kan man till och med förlora mot ett Kosovo som under de fem senaste åren bara vunnit kvalmatcher mot Georgien, Israel och Andorra.
Förlora rättvist, dessutom.
xG ikväll: 2,16 för Kosovo, 0,71 för Sverige.
Det är skandalöst att vi hamnat här.
Jag vet att under nästan alla år med Tommy Söderberg, Lars Lagerbäck och Janne Andersson, så ropade både medier och fans efter ”roligare fotboll”, parallellt med att framgångarna avlöste varandra.
Det var smått irriterande, men också förståeligt och det fanns säkert vissa poänger i den typen av kritik.
En läsare hörde av sig med ett välskrivet mail angående min krönika efter Slovenien-matchen och påpekade att Sverige inte längre präglas av dominanta försvarsbjässar, utan istället har några av Europas främsta offensiva spelare. Därmed skulle landslagets förändrade upplägg vara rimligt.
Jag fattar också att ett Sverige med dagens spelarmaterial inte behöver ställa upp med Johan Mjällby som tia eller med en fyrbackslinje bestående av enbart mittbackar.
Men faktum kvarstår.
Med några få undantag (Chile under 2010-talet, Italien 2021, Spanien 2021 och 2024) handlar dagens framgångsrika landslagsfotboll mest om riskminimering.
Även med en rosig bedömning av dagens svenska kvalitet så har Frankrike bättre spelare än Sverige på varje position – men under Didier Deschamps har de vunnit VM och spelat ytterligare två EM- och VM-finaler med ett spelsätt som är tråkigare än att se målarfärg torka.
Det går även bra att fråga Cristiano Ronaldo om hur Portugal vann EM 2016.
För mig är det HELT OBEGRIPLIGT hur Sverige, trots dagens svenska spelargeneration, skulle ha bättre chans att slå Frankrike eller Spanien med det här obalanserade spelet, än vad vi skulle ha med en mer traditionell svensk modell.
Ändå har Jon Dahl Tomasson-experimentet med öppna ögon baxats hela vägen hit, till en bortslarvad vinst i Ljubljana och en ren förnedring i Pristina.
Nu missar vi troligen VM, trots att spelarmaterialet är betydligt bättre än vad det var mot Italien för åtta år sedan.
Ren skandal!
Foto: Bildbyrån
