Sverige tog ledningen två gånger i VM-kvalpremiären i Ljubljana, men Slovenien kvitterade dess värre två gånger.
Här är Gustav Lundblads fem intryck från Sverige–Slovenien 2–2.
1. Sverige spelade 2–2 mot Sverige
Det var ju verkligen vad detta var.
På ena sidan ett fysiskt, disciplinerat, hårt arbetande 4-4-2-kollektiv som var bättre än summan av sina beståndsdelar.
På andra sidan större individuell skicklighet på nästan varje position, full fart framåt och man-man-markering.
Slovenien var Sverige under Janne Andersson, Lars Lagerbäck och Tommy Söderberg. Sverige under nästan hela den senaste 40-årsperioden.
Jon Dahl Tomassons Sverige var de där lagen som Sverige brukade möta – och gärna spela oavgjort mot, trots spelmässigt underläge.
Så blev det idag också.
2. Tröjorna
Ett svenskt landslag i cerise färg?
Nästan i alla fall. De mörkblå tröjorna med lika delar rödrosa och gula detaljer kändes helt fel.
Det här såg ut som Colombia eller Ecuadors bortaställ, inte som ett svenskt. Färgen rött finns nämligen inte i Sveriges flagga.
Dessutom kör man den där Adidas-modellen som var så hemsk under EM – ni minns kanske Tysklands märkliga rosa tröjor och de vedervärdiga dubbla nyanserna av blått respektive rött som Italien och Schweiz spelade i.
Svenska landslag ska spela i gula tröjor och blå byxor hemma.
Andrastället ska helst vara mörkblått med gula eller vita detaljer. Eller vitt som i USA-94.
Inget annat.
3. Bäst i Sverige
Trots besvikelsen tyckte jag att många svenska spelare var duktiga idag, i synnerhet i första halvlek. Här ett urval:
Yasin Ayari – vilken jäkla lirare! Mål och assist och de där ständiga välavvägda djupledsinsticken till Gyökeres och Elanga.
Gabriel Gudmundsson – en universalfjärrkontroll till försvarsspelare. Passar perfekt i en trebackslinje av den här typen. Duellstark, skicklig defensivt, bidragande offensivt.
Niclas Eliasson – För ett år sedan hade ingen trott att den här bortglömde (i Sverige) Falkenbergstalangen och AIK-assistkungen skulle vara en del av ett landslag. Han landslagsdebuterade som 28-åring och nu kom han in och öppnade anfallet där Ayari gjorde det som borde varit segermålet.
Anton Salétros – tappade kvalitet i andra halvlek, men vilken intelligent spelare det här är. Och löpstark.
Wingbackarna – Daniel Svensson och Alexander Bernhardsson. Svensson var mer subtil, men kvalitativ. Bernhardssons matchinledning brann och först trodde jag att det var han som hade gjort 1–0-målet.
Anfallarna – Viktor Gyökeres är en stridsvagn och Anthony Elangas första halvlek var en mardröm för slovenerna.
4. Tavlorna
Inget lär ta upp fler spaltmeter på Twitter och Facebook än Olsens tavla.
Jag orkar inte gnälla så överdrivet mycket.
Det är klart att det inte såg bra ut när Robin Olsen släppte in den där bollen.
Kan ändå tycka att Olsen med sitt landslagsspel under många år jobbat sig till en position där en sån här sak kan få passera, om det är en engångsföreteelse.
Killen har i princip aldrig gjort en dålig landskamp, före ikväll.
Alltid svajig i klubblag, alltid bäst i landslaget.
Tyvärr blev det där med svenska tavlor ingen engångsföreteelse. Det hände två gånger.
Sesko körde över Hjalmar Ekdal, Isak Hien kom på mellanhand och plötsligt hade Zan Vipotnik gjort 2–2 i 90:e.
De gör det inte lätt för sig, det nya landslaget.
5. Summan av beståndsdelarna
I första halvlek tyckte jag att Sverige var bättre än förväntat. De spelade stundtals ut Slovenien.
Hemmalaget blev sönderpressade, fick slå ifrån sig, hamnade lågt, fick inte andas.
Men i andra halvlek såg man andra saker man befarat skulle vara en del av det här nya Jon Dahl Tomasson-landslaget – enkla baklängesmål, djupa dalar och känslan av att helheten är mindre än summan av spelarnas skicklighet.
Matchen blev sönderryckt, till Sloveniens fördel.
När vi summerar matchen så går det inte att komma ifrån en sak: Slovenien skapade fler bra målchanser än Sverige.
De hade fler avslut också, visar statistiken (9–6) – och då räknas inte ens Stojanovic jättemöjlighet/felträff i inledningen med i den officiella statistiken.
Många tyckte att Sverige spelade tråkigt under Lagerbäck och Andersson, men Sloveniens resursanpassade spelstil tenderar att generera bäst resultat inom landslagsfotbollen, där spelare och tränare har minimalt tid tillsammans.
2–2-resultatet mot en på pappret sämre motståndare behöver ändå inte vara så illa när tabellen summeras – Slovenien kan säkert jäklas med Schweiz också.
Men den här uteblivna segern ligger till stor del på tränare Tomasson, som inte fått till en bättre helhet av de här spelarna.
Foto: Bildbyrån
