HK Malmö har överträffat de flestas förväntningar så här långt och befinner sig på slutspelsplats efter halva säsongen.
En stor anledning till det är Truls Gröttas succé, även om han själv hellre lyfter fram sina medspelare.
Någon fortsättning i Malmö blir det dock inte för 27-åringen som sitter på utgående kontrakt.
– Jag trivs fantastiskt bra i Malmö, men med tanke på de ekonomiska problem som plågar klubben är det knappast aktuellt att behålla en heltidsanställd norrman, säger Grötta.
Som hur som helst skapat sig goda möjligheter att spela i en större klubb till hösten. Bara ingen bjuder med honom på en golfrunda.
Att bli elitspelare i handboll är många unga handbollsspelares dröm.
Men det var inte Truls Gröttas dröm.
Under sin uppväxt i Molde var det fram till 16 års ålder i princip bara fotboll som gällde. Handboll var mest en kul hobby när det fanns tid över.
– Fotboll var förstavalet. Jag spelade i Moldes akademi och har spelat semifinal i norska cupen för P16. Jag var som fotbollsspelare lite som handbollsspelare och användes överallt på hela banan.
Varför valde du handbollen?
– Den sociala miljön, tveklöst, säger Truls, och förklarar:
– I fotbollens värld är det var och en för sig själv. Man kör sitt eget race och alla vet om vad som gäller, även föräldrar till barnen. Man ska alltid se till och synas och det är okej att trycka ner andra för att själv ta plats. Inom handbollen är det precis tvärtom. Trivseln på träningarna är väldigt annorlunda när man kommer upp och närmar sig eliten.
Hur mycket spelade du handboll och hur mycket spelade du fotboll?
– Upp till sexton års ålder spelade jag handboll max en gång i veckan. Annars var det bara fotboll – två pass om dagen. På morgonen innan skolan och sedan direkt efter skolan. Vi tränade på konstgräs i en stor hall. Handbollen pressade jag in när det var möjligt och mina föräldrar stöttade mig mycket.
Det låter nästan osannolikt att du satsade på handboll så sent?
– Mina medspelare i Malmö berättade hur de började med handboll i bollskolan, som sex-sju-åringar. Jag hade inte rört en handboll förrän jag var elva och hade det sedan bara som en kul grej tills jag var 16.
När Truls valde att verkligen satsa på handbollen gick det väldigt snabbt att komma upp i graderna.
– Jag lärde mig snabbt och gick all in.
Men det är stor skillnad på sporterna. Är du typen som hade blivit bra vad du än hade valt för sport?
– Som person är jag typen som blir besatt av en sak när jag väl går in för det. För något år sedan var jag inne på padel och då blev det padelspel fyra-fem dagar i veckan samtidigt som man satt uppe och tittade på massa Youtubeklipp och läste på. Jag blir helt manisk! Ett tag var jag inne på frisbeegolf med sina fyratimmasrundor i skogen.
– Därför har jag bestämt mig för att jag aldrig kan börja spela golf. Skulle jag börja med det kommer jag aldrig kunna spela handboll mer. Blir jag besatt av golf är det kört.
Är du besatt av handboll?
– Allt går i vågor, men ja. Jag är en supernörd!
När valde du att satsa 100 procent på handbollen?
– Så fort jag lade fotbollen åt sidan. Jag började brinna för att komma ikapp de spelare i laget som låg långt före mig eftersom de hade tränat så mycket mer. Jag blev snabbt en av de bästa både i regionen och även i hela landet i min ålder. Sista året i gymnasiet spelade jag med Moldes division ett-lag och snittade tio mål per match.
Fanns det inga andra planer då på studier eller så?
– Nej nej. Jag HATADE skolan. Det var så jävla tråkigt. Så fort jag tog studenten lovade jag mig själv att aldrig återvända till skolmiljön. Det gällde därför att hitta någonting jag var bra på och eftersom jag redan var i idrottens värld fick det bli handboll.
Samma dag som jag tog studenten kastade jag mina betyg i Öresund, i hamnen i Helsingborg, och lovade mig själv att aldrig återvända till den avskyvärda skolmiljön. Hade du någon liknande ritual?
– Nej, inte på det sättet men jag förstår exakt vad du menar. Det är inspirerande på ett sätt. Ska man lyckas med att gå sin egen väg efter gymnasiet så är två saker väldigt viktiga. För det första måste man vara helt hängiven och våga gå sin egen väg. Men man måste också vara socialt kompetent. Har man förmågan att lyssna på andra och fungera i ett socialt sammanhang är det lätt att få kontakter och ett nätverk och utifrån det hitta en vardag som passar en själv. Ibland måste man ha tur. Men man måste alltid ha mod. Mod att tro på sig själv.
Men det är svårare att bli elitspelare i handboll än en journalist…?
– Kanske det. Och då handlar det om att verkligen tro på sig själv och satsa 100 procent. Jag har sett många handbollsspelare som inte haft så stor talang men tränat oerhört hårt och hittat sina specialkompetenser och utnyttjat det till max.
Det stora genombrottet och vägen in i seniorhandbollen på högre nivå kom just efter gymnasiet. Kristianstadbekantingen Jonas Wille var då tränare för Halden, åtta timmar från Molde.
– Jonas kontaktade mig på messenger och frågade om jag var intresserad av att testa hos dem. Han hade bara sett min statistik i division ett, inga klipp eller så. Så jag tackade ja och flyttade dit direkt. Halden spelade i högsta ligan i Norge och hade bland annat Rex Blom i laget.
Hur gick det där?
– I början satt jag mycket på bänken och hade mycket fokus på att lägga på mig mer vikt. Jag var riktigt tunn innan det. År två gick det bättre; jag fick spela en hel del och laget slutade fyra. Tredje året tog vi oss till cupfinal och mycket pekade åt rätt riktning.
Det var då allt sket sig.
Grötta lämnade handbollen ett år.
Inte på grund av skador. Utan på grund av ”bristande motivation”.
Det låter som ett svepskäl för någonting annat med tanke på din besatthet för saker. Vad hände, egentligen? Var det någon tjej som strulade eller var det någon personlig kris?
– Nej nej, inget sådant.
Du levde ju drömmen annars? Heltidsanställd handbollsspelare med goa pengar och mycket fritid?
– Nej. Jag jobbade deltid som personlig assistent, vilket var ett rätt gött jobb. SÅ flott var inte livet som handbollsspelare.
Vad hände då?
– Jag spelade bara en kvart i matcherna och fick ingen bra förklaring av min dåvarande tränare Jan Thomas Lauritzen. En tränare som jag för övrigt fortfarande har bra kontakt med. När jag frågade honom om varför jag inte fick spela med blev svaret: ”Du har nog förtjänat chansen att spela mer. Men det bara blev så”. Jag hade hoppats få höra att jag inte var tillräckligt bra på en viss sak och behövde jobba med vissa saker. Men detta… Då blev jag extremt omotiverad att arbeta hårt.
Lösningen:
– Jag kopplade bort elitsatsningen började spela fotboll igen, i division fem. Samtidigt blev jag spelande tränare för ett division fyra-lag i handboll – Tistedalen. Och det gav mig en jävla gnista; att träna handboll i de lägre divisionerna. När man coachar andra börjar man fundera på vad man hade kunnat göra själv. Tiden som division fyra-tränare ändrade mycket av mitt sätt att se på handboll. Jag började analysera mycket mer och blev observant kring små detaljer. Det har hjälpt mig massor och kanske är det året det bästa som har hänt min handbollskarriär. En sak är jag säker på: jag hade inte varit så bra som jag är nu om jag inte hade slutat med handbollen ett år.
När Truls Grötta återfann motivationen och fick en ny chans i Halden, av samme tränare, lyfte det på allvar.
– Karriären tog fart så här, säger Truls och pekar med hela armen mot taket. Jag blev årets spelare i klubben tre år i följd. Samtidigt fortsatte jag som tränare, då för klubbens U-lag, vilket i sin tur medförde att jag kunde jobba med handboll på heltid.
Hela vägen till det norska landslaget har det inte burit. Ännu… Dock väl till Ligalandslaget.
– Ekonomin har varit dålig i Landslaget efter OS-satsningen med A-landslaget, därför har det inte varit några samlingar med den norska varianten av Ligalandslaget i år. Däremot var jag med på båda samlingarna som var förra året.
Eftersom Truls är född i augusti 1997 konkurrerade han i landslagssammanhang under den senare ungdomsåren med de som var födda 96. Så inte nog med att han hade spelare som var ett år före honom i utvecklingen. Han började satsa på handboll väldigt sent.
– Magnus Rød var fysiskt långt före mig i det sammanhanget och var högernia. Kristian Sæverås var målvakt i det laget.
Hur hamnade du i Malmö?
– Den svenska ligan lockade mig eftersom den har en mycket jämnare nivå. I Norge har du just nu Kolstad som hade tagit guld även i den svenska ligan hur lätt som helst vilket förmodligen även Elverum hade gjort. Men bakom dem är det väldigt stor skillnad. I Handbollsligan spelas det många fler jämna matcher! Dessutom är trupperna bredare. Blir det två-tre skador på nio meter i ett vanligt norskt ligalag är det laget fucked. I Sverige kommer det hela tiden massor av ungdomar som tar för sig, säger Grötta och börjar rabbla namn från det svenska 06-landslaget som tog guld i sommar.
– Min agent hittade lite alternativ till mig och så hade vi ett möte med Björn Sätherström och Robert Månsson i HK Malmö. Det var kul att träffa Robban, för jag mindes honom väl från 2016 när han spelade mot Halden med HK Malmö under ett försäsongsläger. Zoran Roganovic och Fredrik Petersen spelade också i laget i en match som var min första för Halden. Och Robban var så jäkla bra då. Han dikterade allt ute på golvet och Stian tränade dem.
– Jag var inte starstrucked när vi satt i det mötet, men det var speciellt.
Vad var det som avgjorde att du valde Malmö?
– När de sa att jag skulle få en stor roll i laget och spela mycket. Dessutom var det bättre betalt än jag hade då och spel i en liga som jag lockades av. Med facit i hand blev det väldigt rätt. För den rollen jag fick i Malmö hade jag inte kunnat få i så många andra klubbar. Jag har spelat 60 minuter i så gott som varje match.
Ett och ett halvt år i Malmö har gått fort. Och tiden går mot sitt slut.
– Jag har trivts fantastiskt bra. Jag har en fri roll. Spelarna i laget och klubben har varit underbara. Massor av unga killar i laget har utvecklats som sjutton. Tim Hilding, exempelvis, är otrolig. Han är som en schweizisk armékniv. Han kan spela på båda tvåa-positionerna i försvar och han kan kliva fram och ta ansvar på alla roller på nio meter. När han sedan inte får spela så klagar han inte en sekund. Sedan har vi Hampus Nygren som få andra klubbar hade valt att satsa på som trea i försvaret. Han är vår general och har en energi som stressar fram så mycket tekniska fel hos motståndarna. Hampus är 32, har familj och jobb, och kommer in med en otrolig energi på träningar och matcher. Då finns det inga ursäkter för de andra i laget att inte komma med samma energi.
Nu har ni hugg på slutspel. Vad drömmer du om att uppnå i Handbollsligan?
– Jag har en dröm: att spela mot Hammarby borta och vinna, vilket tyvärr inte skett ännu. Bara för att efter matchen gå direkt ner till 91:an (krogen där spelare och supportrar samlas) och beställa en pilsner för att se vad som händer. Antingen hade det blivit slagsmål, eller så hade vi suttit och snackat skit långt in på natten, säger Truls och avslöjar att det bor en lite liten hammarbyare även i honom.
– Det hänger en Bajentröja där hemma, efter att ha varit på en fotbollsmatch tillsammans med en god vän som lirar i Tumba; Adam Kardell som jag spelade med i Halden.
Kontraktet med HK Malmö går ut efter säsongen. Var Grötta ska spela till hösten är oklart, men han har sannerligen bäddat fint för sig (och sin agent).
Hur ser du på den närmsta tiden?
– Det är väldigt trist att HK Malmös ekonomi är så dålig som den här. För det laget vi har nu är bra nog att kunna spela SM-semifinal inom två år. Felix och Love på vänstersex är stora talanger, liksom Malte Månsson på nio meter. Lägg till ett par spetsvärvningar på det. Men nu är det som det är och en norrman på heltidskontrakt är förmodligen den förste som ryker. Jag kommer högst sannolikt inte att få något förnyat kontrakt med Malmö och det har jag full förståelse för.
Vad vill du med nästa klubbval?
– Jag vill spela på så hög nivå som möjligt – så mycket som möjligt. Då spelar de inte så stor roll vilken klubb eller vilket land det handlar om.
Som mittnia eller vänsternia?
– Jag ser mig själv som en spelare som kan göra det mesta på en handbollsplan.
Förutom att spela centralt försvar?
– Det kan jag. Jag får bara inte chansen, hahaha…
Ekmarks 22 punkter efter OV-Bajen 30-30: ”Handbollens svar på OJ Simpson”
