Ystads IF har haft en strålande säsongsstart; leder Handbollsligan, har avancemang i Europacupen på gaffeln och är ett dubbelmöte med Skövde ifrån Final4 i cupen – där man har ett guld att försvara.
Klubbens största profil har dock inte bidragit på planen.
Det ämnar Kim Andersson ändå göra, förr eller senare.
Om vi börjar med det fysiska. Hur mår du?
– Jag har precis förlängt min sjukskrivning till den siste januari. Jag måste opereras en gång till i min armbåge eftersom det finns fragment i leden som ska ut. Så jag går och väntar på det. Senast jag blev opererad i armbågen var i augusti, men det var mycket som behövdes plockas bort, därav nästa ingrepp.
Har det blivit flera operationer i axeln?
– Nej, den försöker jag rehaba upp på egen hand. Tanken är fortfarande att jag ska försöka göra någon form av handbollsinsats denna säsongen, men kroppen reagerar inte som när jag var 20….
Var i rehabprocessen befinner du dig just nu?
– Jag tränar själv utanför laget genom att knega på i gymmet. Det är en rätt så stor avsaknad och tråkigt när man är en del av en lagidrott. Rehab är riktigt beigt och just nu hade varit gött med lite ljus i tunneln. Kanske kommer det efter nästa operation.
Oscar Carlén har varit TV-expert. Du har varit TV-expert. Har det öppnats några dörrar efter sommarens TV-tid i OS-soffan?
– Inte en enda dörr, så såååå bra gjorde jag det tydligen inte.
Sådana dörrar får man öppna själv vettu…?
– Jo, men jag är rätt nöjd med att vara handbollsförälder just nu. Vad man ska göra sedan får vi se. Jag har aldrig haft bråttom. Men jobbet med TV öppnade mina ögon. Det var roligt och en utmaning att vara lugn och pedagogisk i ett ämne som man verkligen kan och får det att bli bra för alla som tittar. Jag har trots allt spelat elithandboll i 25 år och har haft med mig sporten hela livet – den har gjort mig till den jag är idag.
Den 16 november kommenterar jag och Proppen YIF:s match mot Skövde cupen. Du kan ta min eller Proppens stol där om du vill?
– Är det sant!? Nej fan. Proppen vill man alltid lyssna på…
YIF är mitt i en rekryteringsprocess av en ny sportchef. Hade du inte älskat att jobba i just en sådan roll – antingen i YIF eller kanske någon annan förening?
– Det hade varit drömyrket den dag man slutar vara aktiv! Det känner jag fortfarande. Jag har absolut sökt tjänsten och visat intresse, sedan kanske det är fler som är bättre lämpade. Inget är bestämt ännu vad jag vet och de är i slutprocessen med rekrytringsarbetet. Den 15 november stiger Lindgren av och de ska bli intressant att se vad som händer.
Samma roll går ju att ha i andra klubbar än i Ystads IF?
– Absolut. En gång sa jag att ”Den dagen jag slutar spela ska jag inte ha med handboll att göra”. Det var en lögn… Numera tränar jag P15-laget och tycker att det är skitkul. Så visst, jag har börjat snegla på tränaryrket.
– Min kloka och sunda hustru sa; ”Var inte så ”tjockhuad” – varför avfärda tränaryrket bara sådär?”. Hon har en poäng. Man vet hur drygt ett tränarjobb kan vara , men ju mer jag jobbat med det med yngre grabbar så har jag fått smak för det och tycker att det är djäklig roligt.
Skånesports podcast: Claes Andersson om LUGI, Drott, Allsvenskan och förbundskaptensfrågan
https://test2.skanesport.se/2022/11/18/bilder-fran-arkivet-nar-kim-andersson-lekte-fredrik-ljungberg/
