En av Handbollsligans mest intressanta spelare inför säsongen är Kristian Olsen.
I Kim Anderssons ersättare får Ystads IF rejäl skyttekraft och en viktig pjäs i försvaret. Och icke att förglömma: en travkusk.
Sett till sin stamtavla borde Kristian Olsen fått ett liv i hästsportens värld.
Uppfödd på ett stuteri och uppväxt med en farfar som en en av Danmarks största galopptränare genom tiderna.
Istället blev han handbollsspelare och nu förväntas den reslige 24-åringen från Fyn bli Kim Anderssons ersättare. Trots en historik med så svåra skadeproblem att han ett helt år tvingades lägga handbollen åt sidan.
Uppväxten ägde rum på ett stuteri utanför Odense. Stuteri Laser – som föder upp travhästar och även en del galoppörer.
– Min familj på pappas sida är en av de största inom galoppen i Danmark. Farfar Bent Olsen är Danmarks största galopptränare och fars syster Lea Olsen är en av de bästa tränarna. Min far är hästtransportör och kör hästar över hela Europa. Min mamma och hennes man hade ett 90-tal hästar som mest på stuteriet och verksamhetens finns kvar.
Hur är det möjligt att du inte fick ett liv fullständigt dedikerat till hästsporten?
– Det har faktiskt varit mycket hästar ändå och jag måste erkänna att om jag idag måste välja mellan travsport och handboll – då föredrar jag travsporten.
Hur blev det handboll?
– När jag gick i gymnasiet var det vanligare att spela handboll än att pyssla med trav, så jag hakade på alla andra…
Hästarna, och djuren, kommer alltid att vara en stor roll i Kristian Olsens liv. Karriärmässigt har han dock tagit den enda väg som egentligen är lönsam i branschen.
– Jag är fortfarande väldigt travintresserad, men har valt att bli veterinär. Jag har nyss tagit min kandidatexamen och har kombinerat handboll och studier de senaste tre åren. Det återstår två och ett halvt år innan jag är klar.
– Dessutom har jag ännu kvar min amatörlicens och har kört ett tiotal lopp i Danmark. När jag kommer hem till Odense brukar jag passa på att träningsköra och jag har även arbetat åt en tidigare travtränare som hette Ole Bender. Nu var det ett tag sedan jag körde lopp, så vi får se när det sker igen…
Handbollskarriären har inte varit spikrak.
Snarare har den varit haltande – rent fysiskt. Om Brian hade varit en travhäst hade han förmodligen varit en pensionerad ridhäst för länge sedan. I bästa fall. I värsta fall ett paket pølse.
– Från 17 års ålder tills jag var 22 spelade jag väldigt oregelbundet på grund av alla problem med skador, säger den idag 24-årige dansken.
– Jag tog ett års paus helt och hållet för att bara studera och det var nog väldigt nyttigt för mig på olika sätt. Efter det kom Nordsjälland med en fråga och efter två säsonger där är jag nu i Ystad.
Hur var Nordsjälland?
– Under min tid där var vi ett av de sämre lagen i den danska högstaligan. Men det var perfekt för mig att spela där eftersom det är få andra klubbar man samtidigt kan studera för fullt hos.
Hur tog kroppen det?
– Under de två åren kunde jag bara träna för fullt två gånger i veckan. En del av rehabträningen skedde med Jesper Lindgren (som är sjukgymnast i Ystads IF och driver JL Fysi0 Center), säger Brian – apropå var kopplingen till Ystad började.
– Det var en dansk handbollskommentator som hörde att jag hade problem med knäna som tipsade mig om just Jesper – som sett till att det har blivit mycket bättre med mitt”hopparknä”.
Vad är egentligen ett hopparknä?
– I mitt fall har jag en inflammation under patellan (knäskålen), troligen har det uppkommit för att mitt knä faller inåt när jag hoppar och sedan blir belastningen fel är jag landar. Vi har försökt korrigera det med sulor i skorna och särskild rehab. Förhoppningen är att det ska bli mycket bättre.
– Jag har även knölar under patellan i vänster knä, kalklagringar, som jag blivit opererad för två gånger.
Hur mycket oroar dina tidigare problem dig inför säsongen?
– Jag tror att jag kan spela 100 procent. Mer nu än tidigare. Jag vill gå all in med handbollen. Förhoppningsvis blir det mycket matcher både i Handbollsligan och i Europa.
Beskriv dig själv som spelare, som vänsterhänt högernia?
– Tanken är att jag ska spela åt båda håll och använda min fysik. Jag är nästan två meter lång och stark i kroppen. Det kommer ta tid att vänja sig vid Ystads taktiska spel, men i övrigt tror jag det ska lösa sig snabbt. I den danska ligan är det mer fysik på alla sätt så jag tror att jag kommer att stå bra bakåt.
Blir YIF det bästa laget du spelat i?
– Ja. Jag gjorde två säsonger i Fredericia, men det var när de gick upp i högsta serien och innan de blev ett danskt topplag.
Nu när Kim Andersson gått sönder är det många som kommer att se dig som hans ersättare. Hur känns det? Betungande va?
– Äsch. Vi är rätt olika. Jag har inte samma blick för spelet som honom, vilket få har. Min spetskompetens är mitt skott, jag gillar att skjuta från elva-tolv meter, precis som Kim kunde innan sina axelprolem. Där påminner vi kanske lite om varandra.
Kim passade istället för att skjuta de senaste åren och YIF tappade lite skyttehot. Det kanske ändras nu?
– Jag kommer att skjuta! Jag brukar snitta tio-elva skott per match, lovar Brian Olsen.
