Augustisolen bränner över Landskrona.
På IP tränar det fotbollslag som leder Superettan med sju poäng. De har överträffat allas förväntningar.
Men det drar in mörka moln. Inte på himlen – utan hos supportrarna.
Nu har nämligen BoIS sålt en mittfältare som startat fyra matcher och en anfallare som gått mållös i åtta av de nio senaste matcherna. Nu har nämligen BoIS sålt Frederik Ihler som innan säsongen startade av många inte ansågs bra nog – ”En etablerad ersättare måste köpas in”. Edi Sylisufaj var faktiskt aktuell för Landskrona ett tag i vintras, men var för dyr. Då.
Backa bandet fem månader. En grå marsdag som påminner mer om januaris mörkaste sidor.
Det är snöblandat regn i Landskrona, 13 sekundmeter blåst och två plusgrader som känns omänskliga.
Klubben New Karamba FC från Yttre Kazaloniens andraliga vill köpa Burakovsky och Ihler. De erbjuder två miljoner – dubbelt så mycket som BoIS nyligen fick för Ousmane Diawara.
Ingen. INGEN! Ingen hade tackat nej då. Den som säger annat är onykter, mytoman eller ett diaboliskt geni med fel jobb. För nu verkar BoIS få honom såld för mellan åtta och tio miljoner kronor, enligt medieuppgifter (jag är övertygad om att det är en lägre summa, möjligtvis med vidareförsäljningsklausul).
Om vi fokuserar på det sportsliga. Hur tunga är tappen av Burakovsky och Frederik Ihler?
För att göra en relevant bedömning måste först den sentimentala kepsen tas av. Den har nämligen en förmåga att väga tungt på de flesta fotbollssupportrar hjässor. Så tungt att den förlamar den logiska halvan av hjärnan.
Burakovsky hade nyss fått chansen och slagit igenom på tre-fyra fighter eftersom Kofi Asare skadat sig. Annars hade han varit en avbytare aktuell för utgång till… Torn? Fyra matcher senare och BOOM – såld för fyra-fem miljoner. Kofi Asare är snart tillbaka och ska konkurrera med Filip Sachpekidis som börjar hitta formen på allvar.
Ihler var den spelare jag på förhand var mest orolig för skulle försvinna. Han är nämligen så mycket mer än sju mål. Hålen han river upp i motståndarnas försvar gör att andra lagkamrater kan slinka igenom. Han gör assists. Han gör hemlöpningar i maxfart i 70 meter.
Och i bådas fall: de hade en potentiell häftig utvecklingskurva som hade varit kul att bevittna.
Ändå kommer BoIS ut med elva man på planen även i nästa match. En elva som väger tyngre sett till rutin. En elva där en spelare som Victor Karlsson inte platsar i, men med Edi Sylysyfaj som jag tror är minst lika bra som Frederik Ihler. En elva som utan tvekan ska kunna vinna de sju-åtta av 13 matcher som troligen är det som krävs för att ta en topp 2-placering. Vi kommer till det matematiska lite senare i veckan.
På samma sätt som BoIS köper spelare och spekulerar i att de ska utvecklas – på samma sätt agerar klubbar som Bodö Glimt och Molde, ett hack högre upp på hyllan.
Det är fotbollens grundläggande biologi. Svensk fotboll i ett nötskal – åtminstone för framgångsrika lag. Näringskedjan och allt det där.
Ändå gnys det.
Representanter för Landskrona BoIS har, utan att egentligen helt lyckats nå fram, vid upprepade tillfällen förklarat att satsningen på elitfotbollen kostar mer än man har.
BoIS hade inte haft aktuell spelartrupp, ledarteam, träningsläger, hotell, teknik, mat och annat om man inte levt över sina tillgångar. Däri ligger satsningen. Det finns ett konstant beroende av att kugghjulen i den egna fotbollsfabriken ska fortsätta snurra och generera sitt överskott. Utan det överskottet blir man AFC Eskilstuna, Dalkurd, Akropolis eller någon annan av de föreningar som gjort liknande satsningar utan att ha rätt skor för promenaden.
Många har försökt tidigare, även Landskrona BoIS, utan att hitta balansen. Minns när kommunen ”räddade” BoIS genom att stryka en halv miljon i skulder när konkursen lurade runt hörnet. Det var 2018… Balansen måste hållas för att existera – men kan vara svår att acceptera i en toppstrid med så mycket sportsligt på spel. För samtidigt som det går rekordbra sportsligt går det rekordbra ekonomiskt.
Min poäng gällande försäljningen av (Ihler och Burakovsky) är följande:
BoIS säljer inte sin chans på allsvenskan – de köper möjligheten att etablera sig där.
Edi Sylisufaj-köpet är ett exempel på hur man förvaltar sina intäkter klokt. Man hämtar en anfallare från en allsvensk klubb – en hylla högre upp än normalt. Det är definitivt den typ av spelare som kan vara central för att etablera BoIS i högsta serien om man går upp detta år (eller nästa). Det behövs sådana att luta sig mot när jakten på utvecklingsbara talanger måste fortsätta.
Nu har BoIS detta år fyndat (?) spelare som Sachpekidis och Sylisufaj.
Samtidigt som man sålt Diawara, Burakovsky och Ihler för sammanlagt 12-13 miljoner, med eventuella vidareförsäljningsklausuler i Burras fall.
Jag har svårt att köpa resonemanget att den nuvarande truppen skulle vara så svag att den på grund av d-e-t skulle missa ett allsvenskt avancemang.
Istället har man bäddat för sig riktig fint när (eller om) man tar steget redan till 2025. Ett eget kapital på knappt 20 miljoner, sportslig kontinuitet, många spelare på kontrakt (jag hade visserligen räknat med fler förlängningar under året) – och ekonomiska muskler att agera för att ta in rätt förstärkning. Och med förstärkning tror jag i-n-t-e på någon form av hemvändare.
Jag kan ha fel. Det har hänt förut. BoIS kanske ligger fyra i tabellen om en månad och slutar sexa-sjua som vanligt. ”Avgå alla-banderoller” kantrar ett öde IP i sista hemmamatchen (mot Degerfors) den 3 november.
Men jag tror verkligen inte att det blir så. BoIS är fortfarande för bra. Motståndet är fortfarande för ojämnt. De fyra värsta motståndarna i Superettan, Öster, Degerfors, HIF och Brage möter man samtliga på hemmagräs.
Hur som helst är det en intressant höst som väntar. Kanske en sådan typ av höst som visar riktningen för Landskrona BoIS det kommande årtiondet?
Dock. Försvinner det i nuvarande fönster en spelare som Edvardsson blir jag mer genuint orolig. Eller ännu värre, han får en armbåge i huvudet av en brunkare som Aliev i Öster… Min smärtgräns går vid Edvardsson.
Men jag räknar med folkfest den 3 november – om nu inte kontraktet säkras innan dess.
Att gå upp NU med vind i seglen och cash i plånboken ger goda förutsättningar för just en etablering. Att bli Skånes version av… Mjällby?
Som jag varit inne på tidigare är det nog sista året med ett såpass fint TV-avtal som finns. 2026 blir det sannolikt sämre eftersom TV-rättighetsbranschen kraschat. Serie A börjar om någon vecka – ingen har köpt rättigheterna.
Ekmark: ”BoIS säljer inte sin chans på allsvenskan – de köper möjligheten att etablera sig där”
Ekmarks tio punkter efter BoIS träning: Mölder-snack, Ihlerfrånvaro – och formstarka anfallare
Osäkerhet kring framtida tv-avtal – minskade intäkter kan hota de allsvenska klubbarnas ekonomi
