FC Rosengård vill ha en tydlig kraft som ska peka ut hur föreningens lag ska spela och träna.
Roger Palmgren har därför utsetts till ny fotbollschef.
– Min roll blir att implementera en ny träningsmetodik ända ner i de lägsta åldrarna. Vi ska träna hårdare, oftare och bättre – det är den enda vägen, säger Palmgren.
Roger Palmgrens fotbolls-CV är längre än gamla testamentet.
Bibliska meriter, okristliga upplevelser och himmelska toppar. Men något mer lättsamt att läsa.
Den 60-årige gentlemannen har varit förbundskapten i Sierra Leone, Kongo Kinshasa, Rwanda och Namibia. Klubblagstränare i flera afrikanska klubbar och i svenska motpoler som Degerfors och Café Opera. Han har varit med och format BP:s hyllade akademi, byggt upp en annan i Nacka FC. Han har sett mänsklighetens mörkaste sidor, skjutit sig fri från statskuppförsök med automatvapen, och samtidigt hela tiden haft fotbollen som redskap.
Nu står han inför den malmöitiska pressen och säger samma sak han gjort de senaste tio åren.
– Vi tränar för lite och för dåligt i svensk fotboll.
När herrlandslaget nu är historiskt svagt börjar sannolik folk lyssna. För frågan har ställts allt högre de senaste åren: Vad görs fel inom svensk fotboll? Damlandslagets VM-silvret i all ära.
När FC Rosengård vill trampa upp en ny fotbollsstig är det Roger Palmgren som ska leda vägen rent sportsligt. Exakt vad en fotbollschef ska göra vet han förmodligen inte riktigt själv ännu. Han ska inte träna, men finns med runt A-lagen. Han ska öka kvalitén, men hur det ska gå till återstår att se.
Det som är klart är att FC Rosengård tagit in en person med hög fotbollskompetens och med ett annorlunda – och bestämt – tänk. Vilket krävs om det ska bli verklighet av en tidig elitförberedande verksamhet för barn i låga åldrar, som klubbledningen gjort klart att den vill.
Hur långt efter ligger Sverige när det kommer till att träna hårt tidigt?
– Jag kan inte generalisera inom svensk fotboll, men jag vet hur BP arbetar för de är kanske mest framstående i frågan. Där gör man en tidig selektering och det kan man ha åsikter kring. Däremot erbjuds det inte elitträning tidigt. Det får inte tränas så hårt, det ska lekas på träningarna oavsett om man är selekterad in i akademin eller kör på breddspåret.
– Barnen tränar tre-fyra pass i veckan, men inte så mycket på matchsitutioner. Det tränas för lite fotboll helt enkelt. Förr i tiden fanns det spontanfotboll som utvecklade barn intellektuellt. Men det finns inte längre…
– Vad var frågan förresten?
Hur långt efter ligger svenska elitklubbar utländska elitklubbar när det kommer till att träna hårt tidigt?
– Långt långt efter. Vi är långt efter hela tiden. Det börjas inte tillräckligt tidigt. Det tränas på saker isolerat, som att stå och slå passningar i en enskild övning – istället för under spelets gång. Vi kommer efter rent tekniskt i väldigt tidiga ålder och om man verkligen tränar ordentligt lite högre åldrar så är det inte säkert att kroppen klarar av det.
Hur mycket ska man träna som sju-åtta-åring om man vill satsa mot eliten?
– Sju-åtta gånger i veckan. Nu anses det mycket om det är tre-fyra gånger, men det är det inte.
Det har byggts upp ett stigma kring ungdomsidrott att det är fel och fult att träna elit med unga barn?
– Jo, men man får aldrig släppa på det viktigaste: att ha roligt. Samtidigt är ju det roligaste att spela match och att träna. Så att träna mycket är aldrig fel. Det mest negativa vi har i ungdomsmiljön är föräldrar som inte kan bete sig – barnen i sig vill i de flesta fall både träna mer och spela mer matcher. Sedan ska man kunna erbjuda barn olika alternativ.
Hur tänker du med FC Rosengårds fotbollsmässiga utveckling?
– Vi måste upp i antalet pass. Sju-åtta pass i veckan, minst, från tio års ålder. Det gjorde jag senast i Nacka och på två år fick klubben ett av Sveriges bästa U10-lag. Ingenting var överdrivet. Barnen hade roligt sju-åta pass i veckan. Samtidigt skapade klubben en bredd där barn som ville träna två-tre dagar i veckan hade ”sitt” lag. Och kunde Nacka göra det så kan Rosengård göra det.
Palmgren upprepar fraserna. Det ska tränas tidigare och hårdare.
Precisera?
– Fysiken måste komma tidigt. Då ingår styrketräning i tidig ålder. Kroppen måste lära sig de bitarna tidigt, annars går kroppen sönder både muskulärt och mentalt. Sedan måste man som ledare kunna driva högt tempo i spelet på träningarna.
Ämnet är inte helt enkelt. Den svenska föreningsmodellen har sällan eller aldrig ordet elit ens nära barn under tio år.
– I BP skar det sig delvis. I Sverige har vi sportlov och då åker familjen bort en vecka. Sedan är det sommarlov och en dryg månads ledighet – då är vi uppe i fem-sex veckor. Sedan kommer höstlovet och jullovet. Då är vi uppe i åtta veckor, alltså två månader då vi inte spelar fotboll. Jag köper inte att det kan vara så i en klubb om man verkligen vill satsa på elit. Det innebär att vi inom svensk fotboll kommer efter direkt för att alla förväntas vara ”lediga” från fotbollen en sjättedel av året – och det är en barriär vi behöver komma över på sikt.
I de yngsta lagen brukar det vara föräldrar som sköter träningarna. Fungerar det om man ska ha elitförberedande verksamhet?
– Nej, då måste man ha utbildade tränare. Det blir fel på så många olika sätt annars. Därför kommer FC Rosengård att ha utbildade tränare i de kategorierna.
För några veckor sedan gjorde Skånesport en artikel om Alegria FK, som i Landskrona erbjuder elitförberdande verksamhet för barn i unga åldrar. Där berättade klubbens ordförande att det kommer barn från andra orter till Landskrona eftersom det är ett såpass ovanligt koncept.
Uppenbarligen finns det ett behov av elittänkande i högre åldrar.
– Ja, jag är säker på det. Dessutom anser jag att det behövs.
Något distansarbete i FC Rosengård är det inte tal om. Palmgren är nybliven skåning och kommer således att operera på gräsrotsnivå i Malmö.
– Jag är en sådan där som hellre går på en juniormatch en sen fredagskväll än att sitta hemma i lägenheten med ett glas rött med frugan. Jag ska vara där ute hela tiden – annars går det inte att få koll på spelare, tränare och lag.
– Dessutom kommer jag att jobba med både herr- och damlagen i föreningen. Kanske borde vi inför ett scoutkrav att vi inte inte tar in spelare över en viss ålder. Då är det bättre att plocka upp en egen produkt även om hon eller han inte är färdigutvecklad. Då får de bli färdigutvecklade i laget senare helt enkelt.
– Det är nästan så att lagen i allsvenskan också borde ha scoutkrav: att ligan ställer krav på att varje lag måste ha ett visst antal egna produkter och/eller visst antal spelare under en viss ålder. I Italien, i serie B och C, hade de sådana krav. Där var de åtminstone under min tid i Arezzo tvungna att ha ett visst antal spelare under 20 år i startelvan.
Hur ska du klara av att inte stå på linjen när den spänstiga skånska våren kommer med dofter av gräs, krita och liniment?
– Jag älskar att stå på linjen, men känner lika mycket för att jobba med ungdomar. Det bästa som finns i den här branschen är att återknyta med gamla adepter, spelare som det gått bra för och känna att man bidragit. Inget slår den känslan. Det är mycket större än att vinna en serie.
En annan av Rogers uppgifter är att behålla de spelare som kommer att formas i klubben.
– Dessutom ska jag rekrytera fler. Om vi pratar elitsatsning för unga och representationslag som vill tillöra eliten är scouting oerhört centralt. Det är trots allt enklare att putsa till guld och få det att skina snarare än att försöka tvätta till silver för att bli guld. Man måste var ute och hitta talanger tidigt och erbjuda en högklassig utbildning.
En utbildning som du ska implementera. Hur svårt är det?
– Ingen aning. Jag hoppas att det inte är SÅ svårt. Jag kommer säkert att möta visst motstånd här också, men eftersom pengar inte finns och det finns målsättningar om att nå eliten – då måste vi arbeta på det här sättet.
Vad tror du blir svårast? Att ändra sättet att träna och spela – eller ändra tankemönstren kring just det?
– Svårt. Vi får se. I BP var det svårt till en början att ändra tankesättet. Jag jobbade mycket med klubbens 01:or och 02:or där det är mängder med spelare som hamnat i stora klubbar. Fredrik Hammar (2001) i Hammarby, Oskar Fallenius (2001) i Djurgården, Jesper Ceesay (2001) i Norrköping, Jack Lahne (2001) i Norge. Sedan har vi Paulos Abraham (2002) i Groeningen, Daniel Svensson (2002) i Midtjylland, Alper Demirol (2002) i Hammarby, Emmanuel Ekong (2002) i Empoli och så vidare. Det är onormalt bra rent statistiskt att på två kullar få fram så många starka elitspelare. Men så tränade de hårt också.
Roger Palmgren om elitsatsning för sjuåringar och FC Rosengårds framtid
