Ett mål, en assist och hundratals vunna hjärtan.
Alejandro Wihlborg Costa i Lunds BK är en av Ettan Södras mest intressanta spelare och vid 4-2-segern mot Eskilsminne hade han en sin bästa match i karriären.
– Precis som Neymar älskar jag att spela inför en publik. Jag älskar att underhålla. Att göra publiken glad, säger ”Lalo”
50 procent Brasilien (pappa).
50 procent Polen (mamma).
Där har ni Alejandro Wihlborg Costas DNA-mix hos föräldrarna. Samtidigt är han uppväxt i Lund och i dagarna tar han studenten, mitt i en fotbollskarriär som tar fart på allvar. Det händer således mycket på samma gång för Alejandro – som i 046-land mest kallas för ”Lalo”.
På fotbollsplanen syns han tydligt.
De explosiva rycken. Den fina tekniken. Fantasin. Energin. Och målgesterna – frivolterna avlöser varandra.
Brassefotbollen skiner igenom. Och nog älskar han Brasilien alltid.
– Jag åker till Brasilien varje sommar. Hela min familj bor där förutom min mormor som är polska, hon bor här i Sverige med oss.
Hur mycket inspiration får du från brasilianska fotbollsspelare?
– Jag skulle dö för Neymar. Som jag ser fotbollen är det Neymar mot resten av världen. Sedan har jag koll på klubbfotbollen generellt.
Det bor en liten Neymar i dig på planen?
– Ja, det är kul att dribbla.
– Sedan har jag alltid vari minst och kortast i min årskull, eftersom jag är född 30 december.
Det låter tufft i en stad full av kolhydratstinna handbollsspelare?
– Haha, ja. Fotbollen blev min grej ganska sent dessutom, som nio-tioåring. Brasilien förlorade VM-finalen mot Tyskland (med 1-7) och farsan hade på sig en Flamencotröja. Jag trodde först att han hade en tysk tröja på sig och sneade helt på honom innan jag fattade grejen. Efter den dagen började jag spela fotboll.
Nu har du snart pluggat klart och har en del livsval att göra. Ska du satsa på fotbollen professionellt, eller ska du ner till Copacabana, lattja och ragga brudar?
– Jag kommer att satsa på fotbollen. Viket är lite märkligt. För tre år sedan spelade jag i Lunds BoIS ungdomslag och hade inga sådana planer alls. Många tyckte dock att jag skulle byta klubb så när jag skulle fylla 17 valde jag att testa i Lunds BK, vars 17-årslag spelade i pojkallsvenskan. Då fick jag mest sitta på bänken. Men jag kämpade vidare, året efter blev det spel med U19-laget som tog sig upp i Superettan och efterhand flyttades jag upp i A-laget.
Premiären kom för ett år sedan. Då, precis som i helgen mot Eskilsminne, noterades han för en assist till Filip Akdemir – en annan lovande spelare från LBK:s egen akademi.
– Inför varje säsong har jag steppat upp i nivå.
Mot Eskilsminne stämde det mesta i det inhopp som Lalo gjorde. Responsen från publiken var slående – de älskade en artist som bröt mönster, utmanade, kom förbi och gjorde poäng. Energin sprutade ur honom. Der firades med dans, pickadollnävar och smittsamma leenden.
– Den matchen var min största någonsin. När jag väl lyckas med min första aktion rullade allting på – det har alltid varit så.
– Precis som Neymar älskar jag att spela inför en publik. Jag älskar att underhålla. Att göra publiken glad!
Är du typen som sitter upp på nätterna och studerar Neymars teknik och rörelsemönster?
– Mmmm… Allt sådant finns på TikTok och jag studerar honom mycket där. Då känns det som att det är jag och Neymar mot världen, haha!
I sommar blir det dock ingen Brasilienresa.
– När vårsäsongen är slut sticker jag till Portugal en sväng. Där ska jag träna i 14 dagar.
Var är du med din fotboll om fem år?
– Då är jag i Manchester United. Det är ”mitt” lag och jag ser verkligen framför mig ett scenario där jag, med rätt personer i min omgivning, kan nå dit. Kan jag få chansen i rätt träningsmiljö kommer jag att växla upp till den nivån inom en månad. Jag tror stenhårt på mig själv och vill bli bland de bästa i världen.
Lalo säger det på ett väldigt osvensk sätt. Med full övertygelse. Och det får mig att tänka på Nelson Mandelas slående citat: ”Det verkar alltid omöjligt tills det är gjort”.
Vad är nästa steg nu då?
– I år är mitt första riktiga A-lagsår. Nu får jag en del smällar och gör mer minuter – som leder till att andra kanske får upp ögonen för mig.
Mot Eskilsminne gjorde Lalo sitt sjätte inhopp. Under året har de även blivit tre starter.
– De första två matcherna startade jag och sedan plötsligt blev det bänken. Det fick mig att kämpa ännu hårdare för att visa att det är min plats. Samtidigt blir man så otroligt glad när det går bra för laget.
Förklara dina målgester. Har du pysslat med gymnastik eller någonting annat under uppväxten?
– Nej, men capoeira, en brasiliansk kampsport. Min pappa är tränare i Lund och jag har tränat den sporten i hela mitt liv. Även nu en del, när det finns tid över. Det är en afrobrasiliansk sport och den är förklaringen till min balans. Min balans är här uppe, säger Lalo och sätter handflatan över hjässan.
Lalos tränare, Igor Arsenjevic, snålar inte med berömmet när han beskriver sin anfallare.
– Det är en spelare med enorm kvalitet. Han jobbar hårt, vill utvecklas och har en attraktiv spelstil med sina dribblingar. Han har en enorm energi och förmågan att vara farlig när han kommer en-mot-en. Det är en spelare som kommer att bli mycket bättre de kommande matcherna och dessutom har han spelat i klubben i många år. Det blir spännande att följa honom.
