Helsingborgs IF vann hemma mot Östersunds FK i Superettans tredje omgång.
Ervin Gigovic och Max Svensson blev målskyttar.
Här är Gustav Lundblads fem intryck från matchen.
Foto: Mauri Forsblom
HIF–Östersunds FK 2–1
1–0 Ervin Gigovic (39)
2–0 Max Svensson (48)
2–1 Amar Begic (65)
Publik: 5618
HIF (4-2-3-1): Johan Brattberg – Clancy Biten, Obafemi Awodesu, Jakob Voelkerling Persson, William Westerlund – Daouda Amadou, Ervin Gigovic – Jonathan Hasselqvist (Lucas Landgren Persson, 74), Kevin Nyarko (Lukas Kjellnäs, 74), Max Svensson – Alexander Johansson (Ture Görefält, 86).
Östersunds FK (3-5-2): Tyree Griffiths – Sunday Anyanwu, Ali Suljic, Hugo Azzi – Daniel Miljanovic, Simon Marklund, Amar Begic, Emil Özkan (Lukas Bozickovic, 59), Yannick Adjoumani – Curtis Edwards (Edgar Sarkis Navassardian, 59), Abel Stensrud (Mario Palomino Delgado, 46).
Målen
1–0: Frispark från 27 meter ur höger innerposition. Ervin Gigovic drog till och bollen styrdes in i mål av en ÖFK-försvarare.
2–0: Efter att ÖFK stoppat en HIF-kontring, vann Max Svensson tillbaka bollen i vänster innerposition, tog sig fram in i straffområdet där han fintade bort Anyanwu och blev fri målvakten, som gick åt ett håll. Svensson avslutade åt det andra.
2–1: Vänsterhörna för ÖFK, som nickades av Jakob Voelkerling Persson i främre ytan. Nicken blev dock till en framspelning för Amar Begic, som fick öppet mål på bortre stolpen och satte den.
1. Vinst
Vilket HIF skulle vi få se idag på Olympia?
Det som mosade Öster i premiären med 4–1?
Eller det som stod för en hemsk insats i Södertälje (1–3 mot Nordic United) en vecka senare?
Kontrasten mellan match 1 och match 2, med samma HIF-startelvor, hade varit stor.
Idag kom de till spel med nio man på skadelistan, fyra ändringar i elvan – men de vann och det var ett viktigt besked av HIF.
Mot detta Östersunds FK hade ingen HIF:are gjort mål på Olympia sedan hösten 2019 – i 1–0-segern för tre år sedan avgjordes matchen på ett självmål.
Precis som tidigare år var det ett tungt, svårforcerat ÖFK med lagom mycket spets framåt, som stod på andra sidan. Ibland försvarade de med fyrbackslinje, ibland med fembackslinje.
I en chansfattig första halvlek var det fördel HIF – även om både gamle Curtis Edwards och Daniel Miljanovic hade varsin rejäl chans.
Tidigt i andra drygade HIF ut ledningen och såg ett tag ut att vara på väg mot 3–0.
Till sist blev det ändå spännande, men HIF höll ut.
2. Målskyttarna
Ervin Gigovic är så att säga inne i ett stim.
Han avslutade förra säsongen med att göra poäng i de fyra sista matcherna.
Nu har han utökat den sviten till sju – han har nämligen satt ett långskott i var och en av de första tre av säsongens matcher.
Idag fick han hjälp av Östersunds frisparksmur, men det är tydligt att mittfältaren tagit ett stort steg framåt i sin utveckling som spelare.
Han kombinerar sitt slit och löpande över stora ytor med bra passningsspel – och mål.
Inför säsongen minns jag att vissa bedömare såg honom som typ femteval på mittfältspositionerna.
Nu är han nog den spelare manager Stevie Grieve skriver in i sin elva först av alla mittfältare.
HIF:s andra målskytt idag var Max Svensson.
Om Gigovic tagit steg från förra säsongen, har Svensson förflyttat sig framåt med sjumilakliv.
Han var en besvikelse som hemvändare förra året – idag var han navet i HIF:s offensiv.
I en fri roll dök han upp lite var som helst bakom HIF:s anfallare – men framför allt mitt i planen, som en klassisk nummer tio.
Han hade två typiska Max Svensson-lägen i första halvlek, där han gick in från vänster innerposition och sköt från typ 16 meter – ena gången räddade målvakt Tyree Griffiths, den andra gången gick bollen utanför.
Istället kom hans första mål i år i andra halvlek. ÖFK slarvade bort bollen på egen planhalva. Svensson snodde den, lurade sin mittback och väntade ut målvakten.
Ett snyggt mål och äntligen, äntligen, verkar Max Svensson vara på rätt väg.
3. Dramatiken
Efter Svenssons mål kändes det som sagt som att HIF var på väg mot en storseger. ÖFK stod högt med backlinjen och det höll på att bli frilägen flera gånger.
HIF borde dödat matchen här, under andra halvleks första halva.
Griffiths hade del i att de inte lyckades – hans räddning på Kevin Nyarkos nick efter en hörna, var mäktig.
Men efter en sned nick av Jakob Voelkerling Persson, fick ÖFK en biljett tillbaka in i matchen.
Under slutminuterna blev det rejält spännande.
In i handlingen klev målvakt Johan Brattberg, som räddade en nick av Anyanwu med en Thomas Ravelli-mot-Brasilien-parad i höjd med krysset. Sedan tog han ett hårt skott från Edgar Navassardian och till sist greppade han ÖFK:s sista chans, när de hade två man rena på bortre i 96:e minuten.
HIF höll ut.
4. HIF till Allsvenskan?
HIF-fansens tifo inför avspark bestod av det enkla budskapet: ”HIF TILL ALLSVENSKAN”.
Så ljöd även sången efter slutsignalen.
Tre matcher in i säsongen står HIF på sex av nio möjliga poäng – just det snitt som brukar krävas för uppflyttning. Faktiskt den bästa starten på HIF:s nu totalt sju säsonger i Superettan – tillsammans med 2018, då man vann serien.
Spelet idag var i långa stunder bra, om än inte något som i versaler skriker ”HIF TILL ALLSVENSKAN”.
Det som var mest imponerande var med vilken bemanning man gjorde det.
HIF har nio spelare skadade. Jämfört med de två första matcherna saknades Demba N’Diaye, Simon Bengtsson och Adam Akimey.
Meriterade Loret Sadiku och en tilltänkt nyckelspelare som Timothé Rupil var också borta.
Men ingen gjorde bort sig, ersättare som 17-årige debutanten Jonathan Hasselqvist kom in och gjorde det bra.
Den bredden är dagens största styrkebesked.
Sedan får vi se hur långt det räcker.
5. Birkfeldt och Awodesu
Han tvingades sluta med fotbollen redan vid 29 års ålder. Före avspark tackades Jon Birkfeldt, de två senaste säsongernas HIF-kapten av.
– Du har varit en förebild för alla som är HIF:are i sitt hjärta, med din professionalism och vilja, sa speaker Bengt Streuli samtidigt som den spelande supportern Birkfeldt fick blommor och ett fotografi från något av hans segerfiranden på innerplan.
En fin hyllning till en spelare som inte fick chansen i A-laget som ung, jobbade sig in i elitfotbollen via hundår i klubbar som Värnamo, Frej och Åtvidaberg.
När han kom tillbaka till HIF blev han en nyckelspelare, Årets HIF:are 2024 i ett gott försök att nå Allsvenskan.
– Jon, du lämnar planen, men du lämnar aldrig Helsingborgs IF, avslutade Bengt Streuli.
På tal om Birkfeldt. Hans tröja (2) bars idag av Obafemi Awodesu, som gjorde sin första start för HIF i Superettan, i N’Diayes frånvaro.
Amerikanen var HIF:s bäste spelare i matchen.
Han städade det egna straffområdet som en Birkfeldt och vann luftduellerna som en Birkfeldt.
Awodesu kom till HIF med höga förväntningar efter att ha spelat i MLS förra året.
Starten på försäsongen var en besvikelse, men på sistone har han visat form varje gång han spelat – i inhopp, internmatch och Ligacupmatch.
Nu fick han för första gången visa upp sina kvaliteter på allvar i serien.
Hans spel bidrog starkt till trepoängaren.
Foto: Mauri Forsblom
