I november blev HIF:s ytter Adam Akimey för första gången uttagen till Benins landslag.
Ett par veckor senare kom beskedet: Han fick lov att vara med i landets trupp till Afrikanska Mästerskapen i Marocko. En erfarenhet som inspirerar inför den kommande säsongen. Akimey lärde sig mycket av de offensiva landslagskollegorna som spelar i europeiska toppligor.
I Marocko blev det inget spel för Akimey – men väl en inspirerande turnering med landslaget, som gick vidare från gruppspelet innan man åkte ur i åttondelsfinalen mot Egypten.
– Ett minne för livet, konstaterar HIF-yttern, som är född i Stockholm av två föräldrar från Benin.
Själv har han varit och besökt släkten där vid fyra-fem tillfällen. Men släkten i Benin uppmärksammade så klart uttagningen.
– Det är massor av familj som kontaktat mig och är jättestolta. Man representerar hemlandet, det är mycket känslor och sådant. Jag fattar att det är en stor grej för familjen där hemma, och även min familj här i Sverige.
Han har följt laget över tid, allt mer på sistone.
– Ganska mycket här och där. Jag kollade hela AFCON 2019 (Afrikanska mästerskapen, då Benin sensationellt slog ut Marocko i åttondelsfinalen). Sedan början av 2025 då jag själv började bli aktuell så har jag kollat alla matcher jag kunnat få tag på.
– Det var då jag började höra om att jag var aktuell, innan jag kom till HIF. Det många grejor som behövde falla på plats för att få tiden att åka ned och träna med laget. När vi hade en lucka efter säsongen var det perfekt, berättar Adam Akimey.
Det var efter Superettans slut som han för första gången blev uttagen, till ett förberedande landslagsläger i november.
I december kom sedan beskedet: Han var uttagen till mästerskapen i Marocko.
En spektakulär erfarenhet. Bas utanför Casablanca. Matcher i Rabat, Agadir och Tangier.
– Vi hade poliseskort och hela det köret, till träning och match. Det var mycket uppmärksamhet. Många människor som kom hälsade och sådant. Det var kul.
Benin förlorade gruppspelsmatcherna mot VM-aktuella Kongo-Kinshasa och Senegal, men vann däremellan mot Botswana, vilket innebar att man blev klara för åttondelsfinal.
– På förhand var det en match vi kände att vi skulle vinna. Det var mer att gå ut och göra jobbet, vinna matchen. Det var en väldigt viktig match för att gå vidare.
Något firande var det inte tal om – inte heller av nyår, som kom i väntan på åttondelsfinalen.
– Inte alls. Det var bara fokus på nästa match, säger Akimey.
Den spelades mot Egypten. Benin låg under, men kvitterade och tog matchen till förlängning. Där gjorde Yasser Ibrahim och Mohammed Salah mål och Benin var utslagna. Adam Akimey fick åka tillbaka till Skåne.
– Man kommer tillbaka med en ny erfarenhet. Framför allt är jag taggad på en ny säsong med HIF och att göra det lite bättre än förra året.
Du blir mer taggad av den erfarenheten?
– Ja, det kan man säga. Eller snarare att man är hungrig att komma tillbaka för att man vill bevisa för sig själv och alla som kollar på HIF att vi kan bättre än vad vi gjorde förra året.
I Benin landslag har Adam Akimey ett gäng skickliga offensiva spelare att konkurrera med. Den största stjärnan är kanske Steve Mounie, center i turkiska Alanyaspor. På Akimeys kantpositioner finns spelare som Junior Olaitan (Göztepe). Anfallaren Aiyegun Tosin spelare i franska Lorient. St. Paulis anfallare Andreas Hountoundji är en stjärna i laget, men missade mästerskapen.
– Det är väldigt bra spelare. Offensiven specifikt är spetsig i Benin.
Lär du dig mycket av dem?
– Jag lär mig jättemycket. Det är många som har någorlunda lika spetskvaliteter som mig också. Det är kul att kunna se på och ta grejor från dem. Folk som kommer från Bundesliga – och så spelar man i samma lag! Man kan jämföra vilka de stora skillnaderna mellan sig själv och dem är och hur stort steget egentligen är.
Vilken är den största skillnaden då?
– Helt ärligt inget specifikt så där. Det är mer att man hittar någonting som man är bra på och gör det om och om igen. Den detaljen ser jag – toppspelarna vet vad de är bra på, vad de kan bidra med och så gör de den grejen om och om igen. Det kan vara något jätteenkelt, eller något svårt. Det handlar om att verkligen spetsa sin spets och bli ännu bättre på det man är bra på. Då tror jag att man kan gå några steg uppåt i karriären.
Foto: Mauri Forsblom
