Wilhelm Loeper lämnar HIF efter fem säsonger.
Gustav Lundblad kommenterar beskedet.
Klubbkänsla.
Vad är det i den moderna fotbollen med sina Bosman-övergångar, försäljningar och ständiga truppomsättning?
Jag läste nyligen i Nerikes Allehanda att 2025 var året då ”klubbkänslan kom tillbaka” och det låter ju intressant.
Jag vet inte om jag kan skönja en sådan trend i vår fotboll, men jag vet att HIF i vinter förlorat två spelare som gått emot strömmen.
• I december tvingades den spelande supportern Jon Birkfeldt att avsluta sin karriär, 29 år gammal, på grund av skadeproblem.
• Och i eftermiddag den fjärde januari 2026, kommer beskedet att Wilhelm Loeper lämnar HIF.
Visst, han lämnar för en annan klubb utomlands och det är också en del av den moderna fotbollen, men under fem år har Loeper i sin praktik visat att klubbkänsla fortfarande kan betyda något.
Wilhelm Loeper var HIF:s poängbäste spelare 2025, hans strösslande av assist och målet mot Halmstad möjliggjorde att HIF blev allsvenskt 2022 och han bidrog till att rädda HIF kvar i Superettan 2023.
Men det som gör honom till något större än en spelare som varit bra i en klubb i 2020-talets fotboll, är något annat.
HIF kommer kanske att kunna ersätta honom på planen, men kommer att vara ett mer alldagligt lag utan honom.
Många spelare talar om hjärta för klubben, men när Loeper pratat och agerat har det slagit an på ett djupare i plan hos HIF-supportrarna. Det har funnits något mer genuint där, något som stuckit ut i mängden.
Att han inte var från bygden och klev ned på planen från Olympias läktare, utan var från Stockholm, har gjort det där intrycket starkare.
Lite som det var med Álvaro Santos på hans tid – han blev Helsingborg mer än andra, trots att han var någon helt annanstans ifrån.
Loepers karisma är en sak, det självständiga tänkandet en annan och den nästan vansinniga vinnarviljan en tredje.
Firandet efter allsvenska avancemanget 2021 var en sak som byggde hans profil. Paradoxalt nog även fotfrakturen han ådrog sig efter att ha sparkat i en stolpe på träningslägret i Marbella 2022.
Beslutet att stanna i HIF i två år efter den hemska säsongen 2023 blev en bekräftelse på att det fanns handling bakom orden.
Han spelade hellre i HIF än i ”ett pisslag i Allsvenskan”, sa han i HD.
Allting kröntes kanske med det kontroversiella avgörandet borta mot BoIS 2024 och uttalandet om ”Guds hand”.
Som reporter kommer jag att sakna Loeper. Ingen annan svarar så precist på frågorna som han. Ställde man en slarvig eller lat fråga fick man veta det. Frågade man om A fick man ett genomtänkt svar på A, inte på B. Hade han inget bra svar, meddelade han det utan omsvep.
Och i en sådan liten del av helheten, ser jag en spegling av det som gör HIF-supportrarnas känslor till honom som spelare, så varma:
Att Wilhelm Loeper i alla situationer var fullt närvarande, alltid all-in och nästan mer.
I attityden från träningsplanen till stadens gator och intervjumikrofoner.
I inställningen på Olympias gräsmatta, från inlägg och assister till glidtacklingar och gruff, från förlustens ilska till galna firanden.
I själva klubbkänslan.
Foto: Mauri Forsblom
