Efter 20 månaders frånvaro gör Jesper Jönsson nu en oväntad och efterlängtad comeback i Tomelilla IF. Den tidigare långtidsskadade profilen, som en gång trodde att fotbollskarriären var över, är tillbaka på träningsplanen, driven av kärleken till sporten och viljan att avsluta på egna villkor. Lagkamraterna reagerar med både glädje och nyfikenhet när en av klubbens mest rutinerade spelare åter kliver in i omklädningsrummet.
Hur känns det att vara tillbaka på planen igen?
– Det känns speciellt och ovant, det är trots allt 20 månader sedan jag sist rörde en boll.
Vad har du saknat mest under tiden?
– Omklädningsrummet och grabbarna. Det är svårt att ersätta den känslan och det tugget som försiggår där.
Hur har lagkamraterna reagerat på att du är tillbaka?
– Har bara gjort en träning, så de är lite överraskade. Det är också många nya spelare som inte vet vem jag är, så reaktionerna är blandade. Men de erfarna är glada att se mig igen.
Vad var den största drivkraften bakom din comeback?
– Jag tycker fortfarande att fotboll är fruktansvärt kul – allt med den. Jag vill ge mig själv chansen att avsluta min karriär på mina egna villkor en vacker dag.
Hur annorlunda känns kroppen nu jämfört med innan uppehållet?
– Touchen är inte där av förklarliga skäl, men kroppen känns fysiskt stark och uthållig. Fotbollskonditionen saknas dock, med intensiva löpningar och muskler som inte är vana vid belastningen.
[the_ad_group id=”1720″]
Hade du någon tvekan om att faktiskt komma tillbaka?
– Absolut. Efter min skada sa jag att det aldrig mer blir någon fotboll. Sen blev allt successivt bättre och nu är jag på en nivå som räcker för träning. Matchspel saknas fortfarande, men fortsätter återhämtningen så hoppas jag kunna spela till sommaren eller hösten.
Vad har varit den största utmaningen med vägen tillbaka?
– Tålamodet, helt klart. Ibland gör man inga framsteg på flera månader, och då kommer tankarna om att man kanske får leva med vissa begränsningar resten av livet.
Hur har du jobbat mentalt inför comebacken?
– Har egentligen inte haft tankar på comeback förrän senaste månaden, så några mentala förberedelser har inte funnits. Det handlade mer om att komma tillbaka till ett normalt liv utanför fotbollen.
Var det någon specifik händelse som fick dig att bestämma dig för: “Nu kör jag igen”?
– Jag tror inte det. Jag kände bara att jag fortfarande är ung nog i kroppen för att spela på någon nivå inom amatörfotbollen.
Vad var det mest oväntade du lärde dig om dig själv under tiden du var borta?
– Att fotbollen varit en så stor del av mitt liv sedan jag var fyra år, och att jag trodde att ett abrupt avslut skulle skapa mer rastlöshet i kroppen, men den uteblev. Fram tills nu.
Foto: TIF
