HIF tog en tidig tvåmålsledning i Östersund, men hemmalaget tog sig tillbaka in i matchen och kvitterade före halvtidsvilan.
I andra halvlek lyckades HIF inte utnyttja ett spelmässigt övertag och det blev delad pott på Jämtkraft Arena – toppstriden i Superettan är allt längre bort för HIF.
Här är Gustav Lundblads fem intryck från matchen.
Östersunds FK – HIF 2–2
0–1 Alexander Johansson (8)
0–2 Adam Akimey (15, assist Ervin Gigovic)
1–2 Jamie Hopcutt (18, assist Chovanie Amatkarijo)
2–2 Jamie Hopcutt (45+1, assist Ali Suljic)
Publik: 2501
HIF (4-4-2): Johan Brattberg – Benjamin Örn, Jon Birkfeldt, Wilhelm Nilsson, Simon Bengtsson – Wilhelm Loeper (Baker Amer, 80), Ervin Gigovic (Samuel Asoma, 80), Lukas Kjellnäs, Adam Akimey (Max Svensson, 69) – Casper Ljung (Oscar Aga, 69), Alexander Johansson (William Westerlund, 84).
Östersunds FK (4-3-3): Max Croon – Christian Enemark (Ziad Ghanoum, 30), Ali Suljic, Sunday Anyanwu, Theodor Johansson – Simon Marklund, Albin Sporrong, Ahmed Bonnah (Jabir Abdihakim Ali, 71) – Nebiyou Perry (Adrian Edqvist, 60), Jamie Hopcutt (Gideon Granström, 60), Chovanie Amatkarijo (Yannick Adjoumani, 71)
1. En missad chans
2–0-ledning efter en kvart på en erkänt svårspelad bortaplan.
HIF:s start lovade tre poäng – men det här slutade med en ny tappad seger i en toppstrid som ter sig allt mer avlägsen för HIF (till Västerås på kvalplats skiljer nu sex poäng och HIF har en match mer spelad).
Ett par minuters slarv i det soliga 2–0-läget bjöd in Östersund i matchen – och de tog chansen de gavs.
HIF var bättre än Östersund, men inte tillräckligt bra, i en Superettan-match som präglades av ganska många tekniska missar och minst sagt blandat matchtempo.
Något ryck från tabellens mittsörja blev det inte.
Två viktiga skäl:
• Bristande skärpa i 2–0-ledning.
• Bristande skärpa i de avgörande lägena framåt under sista halvtimmen.
För HIF-laget blir det en lång natt i Jämtland och en lång hemresa imorgon.
Ingredienser: Rannsakan. Kanske ånger. Känslan av att man borde fått ut mer, att man hade chansen men inte tog den.
Jag avundas inte HIF-spelarna i denna stund.
2. Drömstarten
Max Croon är den femte målvakten Östersund använt i årets Superettan.
Lånet från Djurgården gjorde sin blott andra match i elitfotbollen – och fick en hemsk start i sin nya klubb.
Först såg det ut som att Wilhelm Loepers djupledsboll mot Casper Ljung och Alexander Johansson bakom den höga ÖFK-backlinjen blev för brant – Croon kom ju ut och tog bollen.
Sedan kom mardrömssekunderna för debutanten – hans passning mot backarna gick rakt på Johansson, som bara tog emot och balanserat bredsidade in bollen i mål med vänstran.
Han knöt näven och firade balanserat, även om det säkert inte mildrade den tomhet Croon måste känt.
Ett enkelt mål för en goalgetter – ett stort mål för HIF.
Johanssons tredje HIF-mål på lika många matcher var klubbens första någonsin borta mot Östersunds FK – en milstolpe på en mardrömsarena.
3. 0–2
Östersund stod högt med sin backlinje, spelade långsamt och småslarvigt med bollen och HIF bjöds på kontringsläge efter kontringsläge i början.
Ervin Gigovic slog en fin passning till Adam Akimey, som klev in från vänster och satte 0–2 på klassiskt Max-Svensson-sätt – spelaren vars plats han tagit i startelvan.
Östersund var skakat. De kom från 0–6 mot Örgryte och nu hade de 0–2 efter en kvart.
Men det var som att HIF under några nyckelminuter trodde att jobbet var gjort. De slarvade ett par gånger och bara ett par minuter efter 0–2 hade klubblegendaren Jamie Hopcutt reducerat.
4. ÖFK:s upphämtning
Hopcutt smög in bakom Wilhelm Nilsson på ett markinlägg från Chovanie Amatkarijo och satte 1–2 i 18:e. Så var ÖFK med i matchen igen.
Resten av halvleken var jämn. HIF backade hem, ÖFK hade mycket boll.
Till sist kvitterade de, precis före paus. En snabb frispark ledde fram till ett inlägg där gamle HIF-mittbacken Ali Suljic nickade ett inlägg till Hopcutt, som satte 2–2.
Croon i kassen spelade upp sig markant efter missen och kändes säker och stabil.
Till andra halvlek tätade ÖFK en del av sina defensiva hål bakom backlinjen – samtidigt blev hemmalaget tamare framåt.
Ahmed Bonnah hade ett farligt avslut i 59:e och de hade något potentiellt farligt anfall direkt efter att Abdihakim Ali kommit in, men annars hotade de egentligen aldrig HIF igen.
5. Slutet
Samtidigt kom inte HIF heller till särskilt många stora chanser.
Casper Ljung frispelade Alexander Johansson, men målvakten kom ut och räddade i 63:e.
HIF tappade sedan kvalitet under sista halvtimmen.
ÖFK var mediokert i stora delar av andra halvlek, men HIF fick sällan till den sista passningen.
Undantag: Max Svensson gjorde Ervin Gigovic fri med hela matchens bästa framspelning, men då fick denne inte med sig bollen.
Det blev för långa inlägg och för hårda passningar och ibland för lösa.
Sådana saker.
Klockan gick och när slutsignalen kom fanns bara tomhet kvar på Jämtkraft Arena.
En HIF-poäng inkasserad, men känslan av två tappade väger tre gånger så mycket.
Foto: Bildbyrån
