Don Fanucci Zet vann Hugo Åbergs Memorial.
Christoffer Ekmark summerar i tio punkter.
1. Hästen
Efter tre extremt starka andraplatser, inte minst i Eliloppet, var det synnerligen välförtjänt att Don Fanucci Zet fick vinna de här loppet.
Så lätt.
Så smidigt.
Så spänstigt över mål.
Över i tredjespår runt första sväng, ner i andra ytter en kort bit, sedan bevaka fältet i tredjespår runt den andra svängen, glida fram i dödens och vinna med rubbet kvar på 1.09,5. Hans andra titel i loppet.
2. Örjan Kihlström
Vissa proffskuskar hade säkert kunnat förlora det här loppet med Don Fanucci Zet.
Men Örjan?
Aldrig.
Lika lugn nu som 1865 när han började köra lopp. Ingen stress, inga onödigt små marginaler, inga förhastade beslut. Han såg ut att var ute med hunden på kvällspromenaden. Släppte lite på kopplet 300 kvar efter att ha scannat av hela fältet och funnit NOLL hot.
Don Örjan!
3. Daniel Redén
Numera är han en en ledande travtränare.
Men jag minns ganska väl när han slog igenom som lärling hos Tarzan. Då var han en extremt lovande lärling. En vass taktiker som många gånger kunde dominera fullständigt i lärlingsloppen. Då trodde nog många av oss att han snabbt skulle bli en vass catchdriver. Nästa Örjan!
Den vikigaste hästen för hans del då var Hercules Laser. En hyfsad travare, men ingen elithäst även om den drog en en knapp miljon via hårt nötande under 2000-talet. Redén älskade den hästen som han själv ägde, tränade, körde och hanterade. Han berättade det flertalet gånger och jag undrar om Redén ens blivit tränare om de inte varit för Hercules.
På den tiden jobbade jag på Travronden, slukade trav dagligen utan uppehåll i tio år, och en gång om året hade vi en middag för Solvallas främsta lärlingar på redaktionen. Det var rätt stort och prestigefullt och jag minns att jag hade en liten crush på Elin Gustavsson… Hur som helst. Daniel var nyfiken på hur vi gjorde tidningen, tänkte runt tipsen och när vi satt framför skärmen sa han plötsligt ”Nu ska vi spela roulette. Jag har sådan djääävla feeling. Så vi loggade in på någon spelsajt, lirade på de 17/20 svart – och på en kvart hade han tjänat ett rejäl sudd.
Don Daniel!
4. Åbergs 2025-versionen
Loppet i sig var, i ärlighetens namn, en vissen version. Ett sportsligt misslyckande kanske är för hårt att säga, men det saknades internationell flärd.
Daim Brodda i all ära. Men den räknas knappt. En skånska i norsk regi…
Inga dryga fransoser. Inga övermodiga danskar. Inga svårbedömda belgare, hopplösa holländare eller överskattade tyskar. Det var ett glorifierat snabblopp på Hagmyren – och det präglade egentligen hela kvällen.
Gäsp.
5. Mellby Jinx
Toppades till Elitloppet där han även vann ett försök.
Sådan bruka kosta i form resten av sommaren, eller rentav hela året.
Höll godkänt till andraplatsen, men är inte lika vass nu som han var den dagen. 1.09,9 från spets efter ”billiga” 10,7 på varet.
6. Övriga?
Zzzzzz…
Double Deceiver ströks och Decision Maker startgalopperade. Dancer Brodde hoppade efter ett halvvarv. Önas Price stånkade på bra bakifrån, men i övrigt var det det en stilnoctversion till upplaga.
7. Minnena
Åbergs-kvällarna väcker minnen till liv.
Folkfesterna. Segrarna. Snackisarna.
Kosars seger 1992 var den första på plats, som nybliven skåning. Rite On Lines 1998 var den dyraste och lärorikaste, jag minns hur jag och brorsan gick hem från Jägersro till tågstationen för att ha råd med biljetterna till sista tåget till Landskrona. Fridhems Ambra 1999 var farsans favorit. Revenues 2003 var känslosamt för oss som följt Kolgjinis resa.
Men favoriten? Victory Tilly år 2000. Stickan i sulkyn. Självklarheten efter Elitloppssegern samma år. Klass rak igenom. Det året peakade livet.
8. Sensommaren
Är officiellt här nu.
Den börjar alltid när solen gått ner sista tisdagen i juli.
9. Publiksiffran
4361?
På Hugo Åbergs?!?
En vacker ljummen julikväll?!?!??????
Det smärtar mig att folksporten trav har förvandlats så fullständigt till en spelsajt på nätet. Att vardagstravet gått förlorat är en sak. Men detta? Är även dessa kultdagar så betydelselösa?
Katastrof. Ren och skär katastrof. Hugo Åbergs är i mina ögon det finaste Jägersro har. Eller hade.
Publiktrenden:
2025: 4.361
2024: 5.582
2023: 6.024
2022: 5.284
2021 – (pandemin)
2020 – (pandemin)
2019: – 11.177
2018: 10.122
2017: 10.673
2016: 13.041
2015: 12.341
2014: 13.739
2013: 13.101
2012: 11.039
2011: 13.523
2010: 16.097
Travsport byggdes upp på intryck där alla sinnen fick jobba. Man hörde hästarna, man kände stänken från vattenbilen, man doftade hästskiten, man smakade korven. Det var en upplevelse för alla sinnen, en av de största upplevelserna man kunde på, att gå på trav. Man längtade, köpte program, åkte i god tid för att inte missa kvalloppen innan racen.
Kulturen lever kvar på sina ställen. Men vad finns kvar att hoppas om det kommer drygt 4.000 på Hugo Åbergs? Imorgon det trav någon annanstans. Med besökare som sitter bakom en skärm och klickar. Nästa lopp. Nästa stallskrik. Nästa sil.
10. Nya Jägersro
Det återstår två upplagor av Hugo Åbergs på Jägersro i dagens format.
Från och med 2028 ska den nya travbanan stå klar.
Det finns de som vill byta namn på loppet, ändra distansen och jag vet inte vad.
Dumheter.
Bevara Hugo Åbergs. Åtminstone så länge vi har sporten kvar.
Nu byggs nya Jägersro – utan galoppen: tävlingar på 1400-metersbana 2027
