Vad är det egentligen som händer i Trelleborgs FF?
Eller… En bättre fråga kanske är: vad är det som inte händer i Trelleborgs FF?
Återigen är den resultatmässiga starten i Superettan svag. Ursvag. Åtta poäng på elva matcher. Nollade i nio matcher av elva. Återigen har förhoppningar om en toppstrid bytts ut mot överlevnadstema.
Kristian Haynes sparkades i slutet av 2022 efter tre års uppbyggnad av någonting nytt.
Per-Ola Ljung, motsatsen till Haynes, skulle förvalta det. Han fick kicken efter sex matcher 2023.
Stefan Jacobsson fick elva matcher 2025 efter att hanterat skärvorna av två världar som kolliderat.
2023 stod Per-Ola Ljung på upptaktsträffen, några dagar innan premiären, och pratade om Allsvenskan som mål som det enda tänkbara. Tre av 18 poäng senare fick han lämna. Samme man som tog över efter Kristian Haynes som var i slutfasen av att etablera det ”nya TFF”.
En anledning till att Jacobsson, som tog över i maj 2023, inte fick sparken efter den svaga starten på 2024 var nog han inte pratat lika tydligt om Allsvenskan. I år började folk prata i de termerna efter avancemanget i cupen. Delvis därför är Stefan nu borta.
Det går att peka på en miljard detaljer som ”måste bli bättre” men slutsatsen är densamma: TFF väger för lätt.
Det närmaste spelschemat lyder:
TFF-Utsikten
Sundsvall-TFF
TFF-Oddevold
Jag spår 2-3-4 poäng. Tydligare sportslig kris. Tydligare identitetkris.
En tränare är kocken i köket.
Han gör sitt bästa av de råvaror som tas in och kan i vissa kök också lägga sig i vad som står på menyn. Men oftast är det andra personer som tar de besluten vad gäller råvaruinköpen.
Spikarna i TFF:s soppa är det Salif Camara Jönsson som är ansvarig för att ha handlat in.
Han är relativt ny på sitt jobb.
Sedan fyra år tillbaka är han sportchef i Trelleborgs FF och är således nu inne på sin femte säsong med truppbyggande. Han har delvis begränsade resurser, men har också haft enastående möjligheter med tanke på det investeringsbolag som Mellby Gård stod bakom, där 50 miljoner kronor satsades för att över tid kunna hitta rätt spelare att både nyttja på planen och sälja vidare. En satsning som nu är avvecklad. Och det är lätt att låta tankarna vandra. Vad hade klubbar som BoIS eller HIF varit om de haft Mellby Gård bakom sig? Jag tvivlar på att de varit på negativ kvalplats.
Mellby Gårds VD Johan Andersson sa i en intervju med Skånesport angående avvecklingen:
”När vi drog igång det hela tyckte vi att det var en god idé och vi hade gjort samma analys idag. Nu, ett par år senare, har det inte blivit som vi velat. Den sportsliga prestationen har uteblivit. Vi är fortfarande ett mittenlag i Superettan på herrsidan. Ambitionen att förvärva, förädla och sälja spelare har inte infriats. Utfallet har inte motsvarat förväntningarna vi hade och då väljer vi att lägga ned den här satsningen”.
Ändå är det tränarna som får sparken. Inte den som tar besluten. Det kanske är helt rätt – vad vet jag egentligen – men det tål ju att diskuteras.
TFF har sedan 2021 slutat sjua, fyra, åtta och sjua. Den här säsongen har inletts rekorduselt även i TFF:s mått.
Så.
Är TFF:s största problem spelarnas prestationer – eller spelarna i sig?
Klubbens agerar genom att sparka tränaren. Frågan är om det är rätt väg att gå.
Ska man kanske såga av en annan gren? Ungefär som HIF gjorde 2023 när Andreas Granqvist fick lämna sitt lagbygge.
Det är en relevant jämförelse även om det naturligtvis är två helt olika historier.
Båda var klubbikoner som tog över som sportchef. Båda är nya i rollen. Ingen har lyckats.
Skillnaden? Den yttre kravbilden är extremt mycket högre i Helsingborg. Hade den kravbilden funnits runt TFF är jag inte lika säker på att Camara Jönsson fått vara kvar. Eller… Jag är rätt övertygad om att han inte fått vara kvar. Sponsorer avvecklar satsningar, tränare får gå i brist på resultat – men Camara Jönsson sitter kvar. Jag kan bara tolka det som att klubben anser, och de kanske har rätt (!), att spelare och tränare underpresterat grovt. Jag håller bara inte med.
Granqvist förresten. Han har börjat om i Ängelholms FF, gör det bra där som tränare, men hade avtal med HIF över hela 2024 när han tvingades bort i april 2023. Så stark var viljan från medlemmar och supportrar att förändra rekryteringsprocessen. Det fick kosta.
Låt oss titta på de största värvningarna från TFF:s sida sedan 2021.
Peter Petrovic, Simon Amin, Jesper Modig, Johan Blomberg, Henry Offia, Tobias Karlsson, Dzenis Kozica, Kasper Kristensen, Mohammes Saeid, Othmane Salama, Andreas Larsen, Bödvar Bödvarsson, Mikko Viitikko, Liam Olausson, Nicolas Mortensen, Abel Ogwuche, Felix Hörberg, Filip Bohman, Mattias Andersson, Johan Stenmark, Markus Björkqvist, Jesper Dickman, Zander Hyltoft, Pierre Larsen, Armin Culum, Hady Karim, Charlie Weberg, Viktor Christiansson, Fredrik Marinsson, Oskar Ruuska, Altti Hellemaa, Mathias Nilsson, Jakob Andersson, Axel Vidjeskog och Emil Jaf (räknar inte in uppflyttade spelare).
Med facit i hand är det lätt att peka finger åt vad som var bra och vad som var dåligt. Men med facit i hand blir man också bedömd.
Och det är få ”Håll-käften-vi-ska-till-allsvenslan-värvningar” här. Den bästa var kanske den första, Petar Petrovic (idag i El Paso).
Sedan är frågan: är det tillräckligt bra?
Är spelarna verkligen tillräckligt bra? Fungerar de som grupp? Har de tillräckligt hög utvecklingspotential? Går rekryteringsprocessen åt rätt håll?
Jag är ärligt talat mer orolig för TFF 2025 än för versionerna 2024 och 2023. TFF må ha ett ungt lag – det är rätt väg att gå. Men hur här är den utvecklings- och förbättringspotential som Kristian Haynes nu ska ansvara för?
Sommarens transferfönster blir extremt viktigt för TFF. Man måste lyckas med rätt rekryteringar. Annars väntar Ettan Södra runt hörnet.
Problemen är många just nu hos TFF.
Inte bara på planen. Inte bara på de tomma publikplatserna. Frågan är vad klubben gör åt det? Eller inte gör.
Förebådade cupen TFF:s kris? Så har det gått för tidigare succélag i cupgruppspelet
