Trelleborgs FF begav sig till Göteborg för att möta tredjeplacerade Örgyte IS i Superettans elfte omgång under lördagen. Skåningarna återfanns inför matchen på negativ kvalplats, med bara åtta inspelade poäng, och hade dessutom en allt längre skadelista att ta i beaktning. Efter oflyt och oskärpa framåt fick skåningarna se sig besegrade med 2-0.
Tillbaka till Tjongavallen
Stundom kunde TFF komma upp på offensiv planhalva och utmana ÖIS-försvaret i den första halvleken. Flera gånger var det undermåliga inlägg som stod i skåningarnas väg, i andra lägen var man en lyckosam bollstuds från att komma till riktigt bra avslutslägen. ÖIS är som bekant ett topplag i serien, samtidigt som TFF återfinns i botten. Den typen av spel då man förlitar sig på lyckosamma aktioner från ett fåtal av sina offensiva spelare behöver inte vara helt fel utifrån de parametrarna. Det kalla(de)s inte Tjongavallen för intet eller. Det har funkat förr.
Jag vill förtydliga att det inte är den gamla klassiska Tom Prahl-fotbollen som TFF stod för idag. Snarare var de långa bollarna ett resultat av att ÖIS är ett mycket bra fotbollslag på den här nivån, och att få möjligheter gavs gästerna att etablera sig i offensiv tredjedel under några längre perioder. Inledningsvis lyckades TFF med det trots allt, men allt eftersom den första halvleken pågick växte sig hemmalaget starkare och starkare. Då fick man också anpassa sig till matchbilden.
Olyckan fortsätter följa TFF
TFF:s spelidé, oavsett hur man tänker sig komma till chanser, måste grunda sig i ett stabilt försvarsspel. Idag hamnade man alldeles för ofta i situationer då hemmaspelarna kunde promenera sig ur dueller. Det såg ofta ganska skakigt ut i bortaförsvaret. Ibland räddades man av Andreas Beck Larsen, ibland av sina mittbackar och ibland av att ÖIS avslut inte var tillräckligt bra. Så jäkla dåliga var man inte, men känslan var att det inte skulle hålla över 90 minuter.
När ÖIS kom att ta ledningen i den 49:e minuten var det genom ett självmål av Tobias Karlsson. Jag tycker att det är hårt att skylla det på ”dåligt försvarsspel”. Däremot menar jag att det är otroligt symptomatiskt för TFF:s säsong i Superettan hittills. Man lyckades hålla nollan i en halvlek, vartefter man också vågade trycka upp laget i banan. Bara minuter efter halvtidspausen sträcker Karlsson ut en fot för att blockera ett inspel från ÖIS vänsterkant och med minsta möjliga marginal letade sig bollen in under Beck Larsens armbåge.
Tufft i de avgörande lägena
Som sagt vågade sig TFF allt högre upp i banan efter halvtidsvilan, vilket åtminstone borde ha resulterat i några bra avslutslägen redan efter en kvart av andra halvlek. Däremot missades passningar i avgörande lägen, efter fina individuella prestationer som tog skåningarna in i hemmalagets straffområde. Där fanns ytorna, men kvaliteten saknades genomgående i TFF. Även i lägen där man hade chans att sticka iväg i djupled slogs bollar bort, eller så förlorade man dueller som redan såg ut att vara vunna. Trots detta hade TFF ganska långa perioder där man var bollförande, samtidigt som man tryckte tillbaka ÖIS.
Det finns verkligen något intressant att undersöka i psykologin hos lag i motgång. Jag är knappast kompetent nog att komma till några slutsatser kring den typen av frågor. Däremot kan jag konstatera att det fanns gott om chanser för TFF att skapa både ett och annat efter ÖIS ledningsmål. Gästerna körde dock fast gång efter gång. Jag tycker att det finns många intressanta egenskaper i laget, även med den skadelistan man har, men det är som att spelarna blir stressade när man ska skjuta eller slå en avgörande passning. Även idag var Filip Bohman undantaget som kunde få iväg en bra nick i ribban, eller vara på vippen att skapa någonting farligt ur nästan ingenting alls.
Små marginaler
Visserligen kommer TFF från ett kryss och en hållen nolla i Skånederbyt mot HIF. Det var ett steg framåt och dagens insats var, om inte annat, knappast ett steg i fel riktning. Man ska komma ihåg att ÖIS som sagt ligger med i den absoluta tabelltoppen i Superettan, därtill har man flera startspelare skadade. Trots det kunde TFF stundom trycka ner hemmalaget och det var långt ifrån omöjligt att gästerna skulle kunna få ett mål med sig.
Hade passningarna varit lite bättre när det gällde som mest, eller något av Bohmans tillslag varit snäppet vassare när möjligheten väl kom, hade man rentav kunnat vinna den här matchen. Även om man var väldigt mycket sämre i den andra halvleken var det ÖIS som kom till de klart farligaste lägena. Detta visade man också då nyligen inbytte Nicklas Bärkroth ur snäv vinkel fick in 2-0 mellan benen på Beck Larsen på tilläggstid.
Avgörande match väntar skåningarna
Inför matchen hade ÖIS nio raka matcher utan seger mot TFF. Idag kunde man vända den trenden, samtidigt som gästerna absolut inte gjorde en dålig insats. Skåningarna är i behov av en respit för att orka vända på steken i tabellen, och för att få tillbaka några av spelarna som var skadade idag. Nu väntar två veckor utan match för TFF, vilket således passar laget alldeles utmärkt. Därefter kommer ett längre uppehåll, vilket innebär att man kommer ha gott om tid att försöka samla trupperna och hämta ny energi.
Visst ser tabelläget mörkt ut, och visst kan man nästan se på spelarna att det är något som inte stämmer. Däremot är det många lag i år som inte kommit upp i nivå och med avståndet till säker mark på bara fyra poäng är det långt ifrån omöjligt att man lyckas hålla sig kvar. Säsongen är ung, men snart kommer tåget däremot att gå. I nästa match väntar Utsikten, som är laget närmast ovanför TFF frånsett HIF. Skulle man förlora den matchen är det läge att oroa sig på allvar. Å andra sidan skulle en vinst där betyda enormt mycket. TFF spelade kvartsfinal i Svenska Cupen för bara någon månad sedan. Kvaliteten i laget har inte försvunnit, man måste bara hitta tillbaka till den.
Foto: Bildbyrån (Michael Erichsen)
