Fotboll

Lundblads fem intryck från TFF–HIF 0–0: När vänder det, egentligen?

Gustav Lundblad Publicerad 28 maj 2025 kl. 00.32

Bottenmötet i Superettan mellan Trelleborgs FF och Helsingborgs IF slutade 0–0. HIF kryper upp precis ovanför kvalstrecket, medan TFF är kvar under det, tre poäng bakom motståndaren.
Här är Gustav Lundblads fem intryck från Vångavallen.

TFF–HIF 0–0

Publik: 1750

TFF (4-3-3): Andreas Beck Larsen – Felix Hörberg, Tobias Karlsson, Charlie Weberg, Emmanuel Godwin – Eren Alievski (Filip Bohman, 73), Ammar Asani (Abbe Rehn, 81), Axel Widjeskog – Fredrik Martinsson (Abel Ogwuche, 81), Johannes Käck (Elliot Löfberg, 81), Armin Culum (Oskar Ruuska, 61).

HIF (4-4-2): Johan Brattberg – Benjamin Örn, Marcus Gudmann, Wilhelm Nilsson, Simon Bengtsson – Wilhelm Loeper (Max Svensson, 46), Ervin Gigovic (Samuel Asoma, 85), Lukas Kjellnäs, Adam Akimey (Max Bjurstrøm, 85) – Adrian Svanbäck, Oscar Aga (Milan Silva Rasmussen, 46).

1. 0–0 på Vångavallen

Ångestmöte på Vångavallen.
Två skånska storheter på negativ kvalplats i Superettan.
Huvudläktaren gör sig redo för rivning i ombyggnationen av Vångavallen. Den var i princip tömd, vilket skapade en passande, spöklik, stämning där vi i media satt, ensamma på södra långsidan.
TFF-fansen på västra ståplats skickade upp ett värdigt tifo med en hyllning till Fredrik ”Snickaren” Jensen.
På östra höll några hundra tappra, vindpinade, rödblå igång.
Till sist föll regnet över båda klackarna, över planen och över 22 spelare som letar efter en väg framåt.
De två senaste mötena lagen emellan hade slutat 0–0.
Här kom en tredje.
Ett passande resultat i en ångestmatch.

2. Lagens bästa chanser

Den tryckta stämningen, poängbehovet i luften, var påtaglig.
HIF började med att ha det mesta av bollen, men hade problem att få till den avgörande passningen och kändes överlag ganska försiktiga i hur mycket folk de skickade fram i första halvlek.
Ett undantag: Vänsterbacken Simon Bengtssons räd i 32:a minuten, med ett dundrande skott i ribban.
TFF kände sig in i matchen. När vi gick in i halvtid var hemmalaget rimligen mest tillfreds med hur det saker och ting såg ut.
Tre räddningar från HIF:s Johan Brattberg höll matchen mållös – närmast 1–0 var startdebutanten Johannes Käck (TFF:s centerforward Filip Bohman hade varit sjuk och kom in i andra halvlek). Han blev fri efter ett snyggt anfall (fina passningar av Tobias Karlsson och Axel Widjeskog). HIF-målvakten stoppade dock skottet med ansiktet.
Friläget skulle visa sig ha vara de Stålblås allra bästa chans att spräcka nollan.

Klebér Saarenpää satte in Max Svensson och Milan Silva Rasmussen i halvtid, istället för Wilhelm Loeper och Oscar Aga.
Inhopparna är två spelare som varit långt ifrån formen i år, men ikväll gjorde de något större avtryck än tidigare. Inget glimrande – men det fanns något där.
En stund in i andra halvlek hände också något mer.
Fram till dess var känslan att det var TFF som hade ett litet övertag. Knappt märkbart, men det fanns.
Under sista halvtimmen var istället HIF laget med det subtila övertaget, med mest mod, mest kvalitet.
I 59:e minuten gick faktiskt bollen in i mål.
Silva Rasmussen slog en mycket fin djupledsboll till Adam Akimey. Denne hade två spelare med sig i kontringen, men gick på ett eget, mindre lyckat avslut. Han fick dock tillbaka bollen på returen och dundrade den mot främre delen av målet, där Andreas Beck Larsen med stor möda räddade.
På nästa retur satte Adrian Svanbäck den i nät, men HIF:s offensive kugge – lagets överlägset bäste just nu – var korrekt avvinkad för offside.
Närmare än så skulle ingen komma ikväll.

3. Uddlöst

Det här var ingen bra fotbollsmatch.
Ett ack så typiskt bottenmöte.
Något positivt? Inget lag gick bort sig. Jag tror att det finns flera bottenkonkurrenter i den här serien som just nu inte kunnat hålla ihop spelet så här.
Men det fanns sannerligen heller inget lag på planen som gjorde så mycket mer än så.
Under sista halvtimmen åstadkom vare sig TFF eller HIF någon bra chans att spräcka nollan.
Tiden gick, slutsignalen likaså och efteråt hänger frågetecknen kvar över Vångavallen.
Så uddlösa de här lagen såg ut ikväll!

4. HIF:s utsatta läge

HIF:s säsong 2024 lovade mer.
De hittade stabilitet, trygghet. För en gångs skull verkade pilarna gå åt rätt håll, även om jag vidhåller att det varit bättre för klubben och laget om man lyckats gå upp i Allsvenskan.
2025 skulle nya steg tas – uppåt.
Istället är vi tillbaka i något som är närmare 2023 års evighetslånga bottenrysare, än toppstriden.

HIF–Östersund på söndag. Ett Olympia i stort poängbehov. Oro på läktarna. Press på spelarna på planen.
Roligare förutsättningar kan man ha.

Ska man hitta något positivt i HIF-läget? Vi får gräva ganska djupt, men HIF kravlar sig upp ovanför det negativa kvalstrecket, i kraft av bättre målskillnad än Sandviken.
Kanske kan rödblå försöka drömma om en sommar och höst som liknar 2024 års, då man till sist var nära allsvenskt kval. HIF har faktiskt exakt lika många poäng nu, som de hade vid samma läge förra säsongen. Och exakt lika många poäng upp till tredjeplatsen (åtta).
Men det är inte så mycket som talar för en liknande vändning nu.
Å andra sidan fanns det inte så mycket som gjorde det förra året heller.

5. TFF:s mållösa läge

TFF gick till kvartsfinal i cupen i mars. Då lyste solen över Söderslätt för första gången på länge.
Passande nog drog ett monsunregn in över Vångavallen under kvällens stopptid och nu sköljer det alla trelleborgare i bottenångest.
Deras lag har bara gjort mål i två av säsongens tio matcher.
Tur för dem bara att bottenlagen Umeå och Örebro (två vinster och åtta förluster hittills) inte kan vinna matcher – de är nu sex poäng bakom TFF.

Jag anser fortfarande att TFF egentligen är för bra för bottenstriden – samma sak med HIF.
Faktum är dock att de är i den.
I början av Superettan-säsongen spelade TFF bra, utan att få till resultaten.
Men med motgångarna har trelleborgarna har tappat allt som var så självklart i vintras och i våras.
Det måste börja klaffa snart. Vändningen måste komma.
Innan Umeå och Örebro vaknar.
Och innan avståndet upp till fast mark börjar bli större.