Lunds BK slog FC Rosengård med 1-0 på en vattentung gräsmatta under fredagskvällen i Ettan Södra. Det blev ett tätt och ganska hetsigt Skånederby på Rosengårds IP, som i ärlighetens namn hade kunnat sluta med såväl 1, som kryss, som 2. Genom segern passerade man hemmalaget i tabellen och tog sig upp på en temporär andraplats.
Med åtta spelade omgångar av Ettan Södra återfanns FC Rosengård på tredje plats efter en knapp månad utan en seger i serien. Tätt bakom malmöiterna låg Lunds BK på fjärde plats, en poäng bakom, som gästade desamma under fredagskvällen. Båda lagen kom till matchen med respektive 3-0-förluster i ryggen. Idag skulle det visa sig bli en klart mer målsnål tillställning.
Det regnade och ruskade mest hela dagen, men vädergudarna gav med sig till viss del inför Skånederbyt. Man undslapp åtminstone regnet. Matchens första läge tillföll gästande LBK, men snart skulle Rosengård äta sig in i matchen allt mer. När hemmalagets anfallare, Cihan Sener, höll på att springa sig fri efter fyra spelade minuter blev det startskottet på en ganska fin period av Rosengård – även om gästerna var långt ifrån utspelade på något sätt.
Det muttrades på läktaren om att domaren var mutad till Rosengårds fördel. Jag kan inte säga att jag håller med, särskilt med tanke på att LBK, i Seners tidigare nämnda läge, mycket väl hade kunnat åka på ett rött kort. Med det sagt fick gästernas anfallsstjärna Kevin Liimatainen ta en hel del smällar från hemmaspelarna, där bestraffningen helt klart hade kunnat vara hårdare.
Anfallaren skulle dock snart få ge igen för smällarna. När Rosengård tappade bollen på mittplan i den 24:e minuten kontrade man snabbt och effektivt längs vänsterkanten. Alexander Nilsson slog en passning snett inåt bakåt till en mötande lagkamrat, som parallellt med målet hittade just Liimatainen. Han gjorde inga misstag, trots att bollen studsade upp något, och kunde raka in 1-0 i vad jag menar var matchens klart bästa anfall. Kanske är jag bara för okunnig för att se alla små tendenser och detaljer som en fotbollsmatch bjuder på, men i min mening kändes det som att hemmalaget låg lite närmare ett ledningsmål.
LBK hade definitivt en hel del boll även innan målet, men nog borde Rosengård kunnat få hål på gästernas keeper, Lamin Sarr, i såväl den första som den andra halvleken sett till antalet lägen man skapade. Lundensarna uppvisade ett fint passningsspel under stora delar av matchen, samtidigt som man såg vassa och effektiva ut i kontringarna. Med det sagt var det kanske deras presspel som var mest framträdande under matchens första hälft, vilket tvingade Rosengård till att ta sig ur en lång rad trånga sekvenser. Det föranledde att de flesta lägen som hemmalaget fick kom via fasta situationer.
Faktum är att det inte bara var Sarr som stod i malmöiternas väg, även om målvakten stod för en riktigt fin insats. Jag räknade till minst fyra ramträffar, av vilka två kom i matchens sista minut. Därtill backade hela LBK-laget hem på ett uppoffrande vis då hemmalaget fick chansen genom de tidigare nämnda fasta situationerna, vilket tvingade Rosengårdsspelarna till att måtta skott genom en köttmur av gulklädda motståndare.
Lundensarna var inte alls ofarliga i den andra halvleken, även om intensiteten hade sjunkit markant. Man hade flera lägen, utöver målet, då man hade kunnat utöka sin ledning. Samtidigt hade Rosengård nog fler lägen, vilket faller sig naturligt sett till den forcering man stundom fick till mot slutet av matchen. Totalt sett var känslan att hemmalaget slarvade för mycket, vilket nog de egna spelarna höll med om då man kom att skrika ut sin frustration när lagkamraterna fattade felbeslut. Med det sagt skapade man definitivt tillräckligt för att kvittera matchen.
Dels handlar det om ineffektivitet hos hemmalaget, dels måste man självklart lyfta fram LBK som stod för en mycket väl genomförd bortamatch. När matchen tickade upp över 60 minuter var det ganska många LBK-spelare som låg ner gång efter annan, vilket verkade göra såväl domaren som motspelarna mäkta irriterade. Ur ett mer universellt positivt perspektiv såg man också till att värdera lägena på ett riktigt bra sätt, vilket gjorde att man i perioder kunde hålla i bollen på hemmalagets planhalva även under perioden då Rosengård försökte forcera.
LBK var absolut välförtjänta vinnare eftersom att man var det enda laget som lyckades spräcka nollan. Känslan var att det handlade om en psykologisk kamp på Rosengårds IP ikväll, och att gästerna gick vinnande ur den. Ur mitt läktarperspektiv hade den här bataljen däremot kunnat sluta precis hur som helst.
Foto: Jakob Woll
