BoIS fick en drömstart hemma mot Varberg – men glädjen förbyttes snart i dess motsats. Varberg vände och vann och BoIS serieledning blir mindre och mindre.
Här är Gustav Lundblads fem intryck från Landskrona IP.
Foto: Mauri Forsblom
BoIS–Varbergs BoIS 1–4
1–0 Robin Dzabic (5, assist Vincent Sundberg), 1–1 Anton Kurochkin (12, assist Isak Bjerkebo), 1–2 Isak Bjerkebo (44, assist Anton Kurochkin), 1–3 Kevin Appiah Nyarko (50, assist Robin Tranberg), 1–4 Alexander Johansson (90, assist Aulon Bitiqi)
Publik: 2688
BoIS (4-3-3): Amr Kaddoura – Emil Lindman (Victor Karlsson, 56), Melker Jonsson, Philip Andersson, Gustaf Bruzelius (Rassa Rahmani, 87) – Adam Egnell, Max Nilsson, Robin Dzabic – Vincent Sundberg (Constantino Capotondi, 73), Edi Sylisufaj , Kofi Asare (Christian Stark, 56).
Varbergs BoIS (4-4-2): Fredrik Andersson – Kevin Custovic, Gustav Broman, Emil Hellman, Oskar Sverrisson – Anton Kurochkin (Oliver Alfonsi, 89), Olle Edlund, Robin Tranberg (Leo Frigell Jansson, 82), Isak Bjerkebo (Aulon Bitiqi, 82) – Azeez Temitope Yusuf (Erion Sadiku, 63), Kevin Appiah Nyarko (Alexander Johansson, 63).
1. Glaset kändes halvfullt
Jag har inte hört någon fotbollsrelaterad fråga uttryckas fler gånger den senaste veckan än ”har BoIS tappat det nu?” i olika former.
BoIS svajande formrad engagerar folk runt Skånes fotbollsplaner mer än någonting annat just nu, verkar det som.
Jag har tyckt att den där frågan varit överilad, för tidigt ställd – för när allt kommer omkring ledde BoIS inför den här kvällen fortfarande serien med fem poängs marginal, med elva matcher kvar att spela.
Även med frågetecknen som poppade upp efter ett par av de senaste resultaten, samt förlusten av David Edvardsson, var det en mycket fin sits. Särskilt som konkurrenterna, med undantag av det metamorfoserade HIF, inte direkt radar upp vinster.
Men efter en sådan här kväll på Landskrona IP är det svårt att längre hävda att glaset är halvfullt.
2. BoIS drömöppning
Det var dock lätt att svepa ett halvfullt glas svartvit dryck efter fem minuters spel. Då hade BoIS redan haft ett antal höga bollvinster och till sist snodde Edi Sylisufaj bollen av Emil Hellman. Vincent Sundberg tog sig fram till inläggsläge högt upp till höger och i bortre delen av straffområdet dök Robin Dzabic upp och slog in den.
BoIS fick en drömstart, en inledning på matchen som borde kunnat skingra eventuella destruktiva tankar eller nervositet inför situationen.
Sylisufaj var snart uppe och vann bollen i ett bra läge igen, men den där sköna BoIS-starten ebbade ut och snart blev den här matchen till något helt annat.
Det hjälpte inte ens att discjockeyn, euforisk inför beskedet som kommer från Manchester klockan 0800 imorgon bitti, spelade Oasis – Rockin’ Chair både före avspark och i halvtid.
3. Varbergs vändning
Roar Hansen hade en plan. Varberg, för kvällen klädda i turkosa tröjor med cerisa detaljer, kom till den här matchen med tre raka segrar efter tränarskiftet, och de lät sig inte skakas av ett tidigt hemmamål för serieledarna.
När BoIS spelade upp från egen målvakt och backlinje, gick Hansens fyra offensiva spelare upp på en linje en bit in på offensiv planhalva. De lät BoIS rulla bollen framför sig och när tillfället var det rätta slog de till. Brutalt.
De tre första Varbergsmålen kom till efter höga bollvinster på BoIS planhalva. Deras startande forwards Kevin Nyarko Appiah och Azeez Temitope Yusuf var lika irriterande som myggorna på IP för BoIS speluppläggare Max Nilsson och Emil Lindman.
Kantspelarna Anton Kurochkin och Isak Bjerkebo stod för den offensiva kvaliteten – och Varbergs första två mål.
• På det första målet var det efter en passning från Emil Lindman till Adam Egnell som Yusuf snodde åt sig bollen. Mittfältsveteranen Robin Tranberg, kanske matchens bäste spelare, spelade ut bollen till Bjerkebo som hittade Kurochkin vid bortre stolpen: 1–1 efter att Kurochkin löpt in framför Bruzelius.
• På andra målet var det Nyarko som vann bollen högt mot Nilsson. Bjerkebo dribblade lite som han ville med mittbackarna och satte dit den. 1–2
• På tredje målet var det Nyarko som vann bollen igen. Tranberg skickade strax efter det in ett inlägg. Nyarko satte 1–3.
BoIS försvarsspel i det egna straffområdet i de här situationerna var under all kritik. Mycket långt ifrån den stabilitet som gjorde att svartvitt släppte in sex mål på de elva första omgångarna.
4. Marginalerna
Sedan ska det sägas: Varberg hade maxflyt med målskyttet: Fyra avslut på mål – fyra mål.
Och att döma av TV-bilderna som vevades i halvtid borde BoIS haft straffspark när deras bäste spelare ikväll – Vincent Sundberg, gjordes ned i Varbergs straffområde.
Likväl är det svårt att blunda för att BoIS egentligen inte skapade en enda riktigt bra målchans efter ledningsmålet i femte minuten – jag räknar nog Christian Starks låga avslut ur snäv vinkel som deras bästa möjlighet till ytterligare mål, tillsammans med Sundbergs nickläge i slutet av första halvlek och ett skott från distans av Egnell.
Det är ett underbetyg till BoIS anfallsspel över hela planen – och ett gott betyg till Varbergs BoIS försvarsspel över hela planen.
Den här kvällen var det inte Landskrona BoIS offensiva flärd som vann triumfer.
Det var istället Hellman, Broman, Edlund, Custovic och elva ärliga fotbollsarbetare i grönt. Varbergs BoIS blev första lag sedan Öster 2021 att komma hit och göra fyra mål på Landskrona IP i seriespel.
Och så har vi Roar Hansen – Roar-effekten har nu inneburit fyra segrar på fyra matcher och målskillnaden 13-2 (3–1 mot IFK Simrishamn i cupen inräknat).
5. Vägen framåt
Nu går det inte längre att göra som jag gjorde före denna match – att hävda att glaset är halvfullt.
Ja, BoIS leder Superettan, men nu är Degerfors ”bara” tre poäng bakom. Imorgon kan HIF eller Brage knappa in rejält. Avståndet till fjärdeplatsen kommer att vara två, tre eller fyra poäng beroende på resultatet imorgon.
Allt detta hade kanske inte varit så illavarslande om det inte sett ut som det gjorde idag.
För det vi såg i den här matchen var så långt ifrån det BoIS visade upp i våras, långt ifrån det de visade upp mot TFF för bara tre veckor sedan.
Vågen av uteblivna resultat verkar ha fått ett eget liv och skapat gungning i prestationerna. En psykologisk effekt mer än något som härstammar ur spelartappen. Och publiken på IP oroas och irriteras – spridda protester hördes till exempel när Vincent Sundberg byttes ut.
David Edvardsson saknas, Frederik Ihler saknas, men försvarslinjen är intakt. Den ser trots det betydligt svajigare ut än tidigare. 17 insläppta på de senaste nio matcherna är skräcksiffror för alla landskroniter.
Max Mölder och BoIS har inför sista tredjedelen av säsongen skaffat sig ett bättre läge än någon annan vad någon annan tränare, vad något annat lag, har i Superettan – men blödningen måste stoppas fort nu.
Utöver Rockin’ Chair spelades ytterligare en låt två gånger på IP ikväll. Dancing In The Dark.
Bortamatchen mot Oddevold på söndag.
Den blir så att säga viktig.
Foto: Mauri Forsblom
