Tålamod är en dygd.
MFF-fostrade Emil Lindman har sedan han kom till Landskrona BoIS stoppats av en knäskada – och när han väl spelat sig till en plats kom en hjärnskakning.
Nu ser han formstarkare ut än kanske någonsin – men frågorna kvartstår.
Var ska han spela? Vem ska han peta?
B-lagsmatch på Landskrona IP. BoIS mot HIF och Emil Lindman är bäst på planen i en sexa-roll. Han fördelar bollar, lirkar upp spelvägar och hittar fram med mackor på djupet. Han gör det mesta rätt med en frenesi ingen annan på planen har.
Dagen innan värmde han upp och fanns med som backup, som 19:e man, i den BoIS-trupp som manglade TFF med 3-1. Matchen såg han från pressläktaren, sammanbiten, nervös och trots allt – glad.
Vissa spelare betar pliktskyldigt av Ligacupen-matcher och liknande. Tuggar i sig skiten. Lindman tog det på allvar och såg det som en möjlighet. Ännu en chans att bevisa sig.
– Jag kommer aldrig gå ner mig mentalt bara för att jag är utanför truppen. Jag kommer att göra min grej oavsett vilken match eller träning det handlar om.
– Det är alltid kul att spela matcher, inte minst mot HIF. Man kanske inte ska tycka så, men det ÄR så – att de matcherna betyder lite extra. Man vill vara bättre än HIF oavsett vilken match det handlar om, säger Lindman – som heller inte drog sig för att gruffas när chansen gavs.
245 personer bevittnade matchen som man kan läsa mer om här eller varför inte här.
Den där Häckenmatchen i cupen i år som slutade med seger för BoIS, men hjärnskakning för Lindman, kastade om förutsättningarna. Nilsson in. Lindman out. I ett lag som i samband med just den där cupskrällen ingav väldigt stor tro på laget. Det såg ju riktigt bra ut!
Och så har det varit fram tills nu. Frustrerande förstås för Lindman som även var borta drygt tre månader förra säsongen med en knäskada och tappade momentum.
– Jag gjorde 45 minuter i genrepet mot Eskilsminne i år och det var först då jag var 100 procent tillbaka. Därefter har jag varit frisk.
I den startelva som han försöker hitta in i finns det två positioner som passar honom bäst. Den inverterade högerbacken och sexa-rollen. Positioner på vilka Max Nilsson gjort braksuccé och David Edvardsson gjort till sin, som en av seriens bästa spelare. Den senare står dock på fem varningar och blir avstängd efter nästa gula kort – måhända kan Emil Lindman vara ett alternativ på den positionen då? Egnell är ett annat alternativ, med Victor Karlsson som kliver in på en högerkant.
– Jag känner mig trygg med boll och i defensiven som sexa. I defensiven är det enkelt att kliva kliva kliva på en felvänd sexa eller åtta. Jag är absolut ett alternativ om Edvardsson inte kan spela. Men i grunden är jag glad bara jag får spela – oavsett var.
Under sin första tid i BoIS, och det är egentligen mest där han verkligen fått chansen, var han wingback. Eller yttermittfältare om vi får vara nostalgiska.
– Vi hade väldigt höga wingbacks i början, men det tyckte inte jag passade mig perfekt. Jag vill ha mer boll, bryta linjer och hitta fram med passningar. Idag hittade jag fram med mycket boll främst till Victor Karlsson. Att bryta linjer och vara kreativ är min främsta styrka.
– Hittills har jag inte hittat det där flytet med kontinuitet i BoIS. Men jag känner mig formstark och jag försöker ha tålamodet att kämpa på där bakom fram tills min chans kommer. Det är mycket enklare att vänta nu när det går så bra för laget. Max och David, som jag konkurrerar med, har varit helt fantastiska – men jag sparrar dem på träningen och det är bra för för att det finns konkurrens.
Hur ser du på hösten?
– Jag väntar på att ta min chans när den kommer. Jag känner verkligen att jag är med och konkurrerar på allvar om platserna och dessutom har jag kontrakt över nästa säsong också vilket ger ett lugn.
Mina fem intryck från BoIS–HIF 2–0: Hemmalaget vann reservlagsderbyt i Landskrona
Mina fem intryck från BoIS–HIF 2–0: Hemmalaget vann reservlagsderbyt i Landskrona
