HIF tog ledningen två gånger mot Sandvikens IF och spelade med en man mer i en timme. Trots det blev det 2–2 på Olympia efter en hemsk andrahalvlek av HIF.
Här är Gustav Lundblads fem intryck från matchen – med foton av Mauri Forsblom.
HIF–Sandvikens IF 2–2
1–0 Wilhelm Loeper (43, assist Benjamin Acquah), 1–1 John Junior Igbarumah (46, assist Calvin Kabuye), 2–1 Ervin Gigovic (55, assist Benjamin Örn), 2–2 Emil Engqvist (74, assist John Junior Igbarumah)
Publik: 5892
HIF (4-4-2): Kalle Joelsson – Benjamin Örn (Dennis Olsson, 81), Thomas Rogne (Daniel Bergman, 56), Wilhelm Nilsson, William Westerlund – Wilhelm Loeper, Ervin Gigovic, Lukas Kjellnäs, Adrian Svanbäck (Milan Silva Rasmussen, 56) – Benjamin Acquah (Amar Muhsin, 76), Taylor Silverholt.
Sandvikens IF (4-4-2): Felix Jakobsson (Rött kort, 32) – Adam Kiani, Kasper Harletun (Emanuel Sjögren Svedberg, 35), Emil Engqvist, Jonathan Karlsson – Martin Springfeldt, Daniel Söderberg, Mamadou Kouyate, Calvin Kabuye (Ludwig Malachowski Thorell, 69)– James Joseph Kirby (Lague Byiringiro, 69), John Junior Igbarumah (Mohammed Mahammed, 84).
1. Största motgången för nya HIF
Länge trodde vi att vi skulle få se en sak på Olympia – att HIF för andra gången på över två år skulle vinna två matcher efter varandra.
Istället fick vi se något helt annat.
Med en man mer tog HIF ledningen två gånger mot Sandviken, men i en hemsk andra halvlek kollapsade Klebér Saarenpääs unga lag framför våra ögon, blev utspelade och utbuade.
HIF förlorade – jag skriver förlorade, för det var så det kändes – med 2–2.
Det här var den första riktiga motgången för det nya HIF, det första riktiga hacket i kurvan.
En djupt besviken tränare Saarenpää talade om dyra läropengar efteråt och det kan man lugnt säga att det var.
HIF trodde nog, precis som vi som tittade på, att den här matchen var över.
Det var den alltså inte, vilket tio tappra Sandvikenkämpar såg till.
2. Utvisningen
Men vi börjar historien om HIF–Sandviken från början.
Första halvtimmen på Olympia gick mest ut på att Sandviken hade bollen, försökte såga sig igenom ett ganska komfortabelt försvarande HIF.
Det hände inte så mycket förrän efter knappa 20 minuter, då de tog sig fram till ett inspelsläge i boxen via en spelvändning ut på högerkanten. Det ena ledde till det andra (en hörna) och efter hörnan hade James Joseph Kirby en nick som smet precis utanför Kalle Joelssons stolpe.
Ett tag trodde man att det där var deras stora och enda chans att få med sig någonting hem, för tio minuter fick de en rejäl smäll, som borde varit matchavgörande.
Det började med att Kalle Joelsson satte igång spelet på egen planhalva. Ur nästan ingenting visade stjärnskottet Lukas Kjellnäs på nytt upp sina kvaliteter. Han vände bort pressande Mamadou Kouyate och satte en djupledsboll rakt igenom Sandvikens linjer, på den ständigt löpande Taylor Silverholt.
HIF-nian stack iväg, fri och hade bara en man kvar att slå framför målet.
Sandvikens målvakt Felix Jakobsson, son till HIF-profilen, Argentina-dödaren, Andreas, gjorde ett klassiskt fälleben som siste man. Domaren vräkte upp det röda kortet. Trelleborgaren Kasper Harletun fick bytas ut för att de skulle få in en reservmålvakt. Allting var förändrat ute på Olympias gräsmatta.
3. Kontringsmålet
Under flera matcher har HIF varit bra på att ta sig till farliga kontringslägen, ofta.
Tyvärr har för många av dem missats på grund av bristande beslutsfattande eller tekniskt utförande.
Idag såg det ut att vara mycket bättre på den här fronten i första halvlek. Spelare som Benjamin Acquah och Wilhelm Loeper fattade i den första halvleken oftare rätt beslut och slog passningarna till rätt adress i den här typen av lägen.
Därför var det också typiskt att det här var duon som ordnade kvitteringen.
Acquah slog djupledsbollen, Loeper löpte, tog med sig bollen med huvudet och slåttrade sig förbi vänsterbacken Jonathan Karlsson och sköt in 1–0 med vänstran.
Ledningsmål precis före halvtidsvilan, med en man mer på planen – allt talade för att den här matchen var över.
Men då visste vi alltså inte att HIF:s sämsta halvlek i år väntade runt hörnet.
4. En skakning på nedre däck
Sandviken skapade en riktig målchans under en halvtimme med fullt manskap och mycket spel med boll.
Med en man mindre i den andra halvleken gjorde de två och kom dessutom till två bra lägen att få med sig alla tre poängen hem Gästrikland.
Utvecklingen på Olympia i andra halvlek var ganska sensationell, givet det komfortabla läge HIF såg ut att vara i – både efter att Ervin Gigovic tappat bollen på egen planhalva och John Junior Igbarumah kvitterat i 46:e, och när samme Gigovic revanscherat sig några minuter senare och gjort 2–1 till HIF.
Inhoppande Milan Silva Rasmussen och Taylor Silverholt hade sedan varsitt läge, men HIF började åter igen tappa bollar i fel lägen, vara steget efter in i dueller. De började bjuda Sandviken på omställningslägen och potentiella farligheter och till slut ringde det igen.
I 74:e minuten tappade William Westerlund och Silva Rasmussen bollen påoffensiv planhalva. HIF fick smaka på egen medicin när det kontrades kvickt. Mittbacken Emil Engqvist var den som vann bollen, han spelade upp den till John Junior, följde själv med hela vägen upp, utnyttjade en chansstöt av Wilhelm Nilsson och kom in fri bakom backlinjen – och satte 2–2.
Chock på Olympia – och i HIF-laget.
5. Vad gick fel?
HIF tog sig sedan till ett par chanser att avgöra, men den bistra sanningen är att det var minst lika nära att Sandviken skulle få till ett avgörande och 3–2-mål, som att HIF skulle få till det.
Varför blev det då så här?
Comebackande Thomas Rogne utgick efter HIF:s 2–1-mål – planerat, enligt Saarenpää, då man inte vill riskera något återfall för den tidigare skadade lagkaptenen.
Förra året tappade HIF ofta i matcherna när Rogne utgick, men det är svårt att säga att det var huvudproblemet idag.
Det här handlade nog om en inställningsfråga, över hela linjen.
Och orutin i ett ungt lag – men de äldre spelarna, liksom tränare Saarenpää, har så klart minst lika stort ansvar som de yngre efter en sådan här kollektiv kollaps.
HIF gjorde inte jobbet fullt ut i andra halvlek. Mot en skicklig, väloljad, motståndare straffade det sig rejält.
Nu måste de se till att detta blir just en dyr läropeng och inget mer.
En gedigen insats över hela linjen i Trelleborg på fredag krävs för att HIF ska visa att detta var en engångsföreteelse.
Och för att hålla avståndet till botten – marginalen till negativt kval är faktiskt bara tre poäng.
Foto: Mauri Forsblom
