Helgen för med sig mycket intressanta matcher i Superettan.
Christoffer Ekmark listar tio saker han reagerat på – så här långt.
1. Serieledarna BoIS
Landskrona BoIS kommer att leda serien även efter dagens match i sjunde omgången borta mot Giffarna. Man har råd att förlora, men gör det knappast.
BoIS spelar underhållande och varierande fotboll. De har defensiv stabilitet, spetskompetens i offensiven, kontinuitet, trygghet och glädje.
Det finns så många rutor som kryssas i.
Personligen är jag övertygad om att de kommer att förbli i topp 3-skiktet. Historiken kring klubben talar dock för att någonting kommer att klydda till det.
Om klubbledningen på nästa styrelsemöte fattar beslutet att helt och fullt satsa på att nå Allsvenskan genom att nobba sommarens bud, nej till Elfsborg, nej till Sirius, nej till Västerås, nej till Norge, nej till nederländska hittepåklubbar och andra som vill ta in Frederik Ihler när han leder skytteligan i juli.
Då kommer det att greja sig.
Och sätt inte den målsättningen senare, om det ser bra ut efter det tuffa schemat i maj månad bla bla bla. Sätt målsättningen NU. Igår helst.
2. Habila HIF
Det är en sak att se stabilare ut efter en tid fylld med kaos.
En annan att se bra ut. Och där är inte HIF ännu.
Alla matcher har slutat med uddamålsvinster för något lag eller oavgjort och kanske kan det räcka till en mittenplacering. Jag är dock orolig för vad som händer när laget får en svacka, lite skador och någon avstängning – samtidigt. Tre raka torskar och krisstämpeln plockas fram ur HD:s byrålåda. Och min.
Det jag verkligen tror gör den stora skillnaden är det unga laget utvecklingspotential under den senare halvan av säsongen. Och det faktum att man har en publik som är bättre än laget. Den är så bra att jag ibland undrar om den är kontraproduktiv, för många motståndarlag har en tendens att maxprestera på just Olympia.
3. Torra TFF
Har tagit sina sju poäng, men det ar verkligen inte sett bra ut.
Jag har svårt att se balansen i den här truppen (i år igen). Förra säsongen fick man ihop bitarna efter en katastrofstart och tränarskifte.
Hur ska man göra i år när motståndet inte heter Varberg eller Sandviken?
Jag ser ingenting – INGENTING – som talar för att TFF skulle kunna strida om en topp 5-placering. Jag ser heller ingenting i TFF:s sportsliga värvningsstrategi som för laget framåt. Snarare blir detta andra säsongen som klubben tar steg bakåt.
4. Östers smygstart
Öster haltade i inledningen av serien förra säsongen också, men visar emellanåt hög kapacitet.
Manglade sönder Oddevold på hemmaplan och visade att man ska ses som ett av favoritlagen till att ta en allsvensk direktplats. Spelar ganska rak och cynisk fotboll för att vara Öster. Det sprakar inte om laget, men på hög individuell kvalitet och ren tråkhet kommer man att näta till sig sina poäng.
Just sådant som man kan gå upp i Allsvenskan på – men inte håller sig kvar.
5. Olles val
”Vad i helvete ska du där och göra?”
Det var min första genuina tanke när Olle Kjellman Olblad inför den här säsongen valde Oddevold. Ett kiropraktorgäng som lyfter upp med folk på fasta situationer.
Olle är liraren som dessutom har storleken och kan skydda boll. På det sättet är han en rhododendronbuske mitt i en oklippt gräsmatta med vissna maskrosor. Laget låg under med 0-2 efter tio minuter efter mögmarkering på första stolpen på en hörna – och ett felaktigt inkast. Sådant man gör i Bjärnums P13-lag och blir utbytt på. Oddevold kanske kvalar sig kvar, där någonstans slutar det. Trots Olle.
6. Sjunkbomben Varberg
Det finns en hel del exempel på lag som åkt ur Allsvenskan och sedan trillat rakt ner i Ettan. Örgryte, Brommapojkarna, Mjällby…
Nästa lag blir Varberg.
Jag ser ingen utveckling i det här trista laget. Jag ser inga spelare som kan höja sig. Jag ser bara Ettan Södra och derbyn mot Tvååker.
7. Dissen mot Degerfors
Avslöjade mot Trelleborg.
Utspelade mot BoIS.
Och nu ska de spela hatderby borta mot Örebro. Lycka till med det med de mjukglasspsykena.
Jag stryker mina positiva vibbar efter premiären mot Öster (1-1) och stryker även värmlänningarna från den absoluta toppstriden. Vad det än är för fotboll de vill spela misslyckas de.
8. Örgrytes ökenvandring
Noll segrar efter sex matcher.
De kan hämta in tre brassar till kedjan, sparka tränare igen och låta Mourinho coacha. Men de kommer ändå åka ur om de inte gör någonting drastiskt åt sin backlinje.
9. Fotbollsmördarna
Ett klassiskt filmcitat (Shutter Island) lyder: ”Which would be worst? To live as a monster – or to die as a good man”.
– Vi lever som monster, säger Gefle och Skövde, utan att tveka.
Lag som går ut för att spela 0-0. Kontra in en boll här. Toffla in en hörnretur där. Befriade av all form av heder.
De dödar fotbollen för att själva få leva en dag till.
Era dagar är dock räknade. Hoppas jag. Och de flesta andra.
10. Gif Sundsvall
Klubben bygger någonting nytt av någonting ungt – det kan jag ha respekt för.
Men klubben har lååångt kvar innan man är bra – det ska alla ha med sig. Sådana här ”projekt” tar tid och hade egentligen klätt sig bäst i Ettan Norra som coach Douglas Jakobsen bevisligen behärskar.
Laget är i botten för att stanna, av allt att döma. Dels på grund av sin uselhet på resande fot. Dels på grund av… tja, de är Gif Sundsvall. Det slutar väl som det brukar göra för den här klubben, med kvalspel i snöstorm i december och barn som leker i snödrivorna utan att bry sig om hur det går.
Äntligen helg! Ekmark och Lundblad går igenom en ny skånsk fotbollshelg
